Regn, regn och regn, och sen lite uppehåll…

Jag får börja med en rättelse. I gårdagens inlägg skrev jag att Gonpachi varit med i en av Kill Bill-filmerna. Det var istället som så att Gonpachi inspirerat Tarantino (jag antar att han varit där och ätit) att bygga en av scenerna precis som restaurangen. Mer om besöket senare…

Parkbesöket vi bestämt till idag fick läggas på is, se det regnade ganska rejält när vi vaknade att vi kände att promenad i en park inte var så lockande. Istället gick vi över till Tokyu Hands (det är en bro dit, därav ”gå över”). Det var framförallt en våning jag kände att jag inte riktigt hann med igår, så nu fick jag en ny chans. Vi shoppade lite roliga prylar bägge två, och fick uppleva Tokyo i regn. Och vilken upplevelse. Jag tog regnjacka och Fredrik paraply. När vi kom fram till Tokyu Hands reagerade vi på något som stod utanför dörrarna. Efter några sekunder kom en man och vi insåg vad det var… Alla japaner har paraply (hälften även i solsken), 90% har ett helt vanligt långt paraply med käpp i ena änden (alltså inte ihopfällbart). När man kommer fram till en butik så fäller man ihop paraplyet och skakar av det lite och sen trycker man ner det i det här som står utanför dörrarna och sen drar man det mot sig, och vips har man en påse runt paraplyet… Detta tyckte jag var så spännande att vi efter Tokyu Hands var tvungen att gå tillbaka till hotellet och byta min regnjacka mot mitt nyinköpta paraply… Vilken upplevelse det varit hela dagen att klä paraplyet i plast… :D På vissa ställen har dom inte maskinen, utan då står det istället en ställning med plastpåsar på, och så tar man en påse och trär på själv. Självklart står det också en behållare där man kan lägga sin påse när man går ut… Men detta har ju så klart inte bara varit roligt, det har varit väldigt praktiskt. Det är ju ganska blött att gå runt med ett paraply, och nu är det helt plötsligt torrt (såvida man inte vänder det upp och ner), hur bra som helst… När vi kom tillbaka till hotellet för bytet upptäckte vi också en ny grej där. Där stod något som såg ut som en extrasäng, ihopfälld. Men det var en ställning att skaka av paraplyet i. Fredrik har fotat detta ganska bra, så jag hoppas få låna lite bilder av honom sen…

Vi begav oss sen iväg mot tygaffären jag spanade in igår, och vilken tygaffär… 5 våningar, med bara tyger… Till och Fredrik blev imponerad, och inspirerad… Han köpte tyg till en väska, som han ska sy själv (kanske med lite av min hjälp). Jag köpte också liknande tyg till en liknande väska (ett lite tunnare nästan plastigt tyg som man kan sy en typ shoppingväska som man kan ha i handväskan). När vi var klara med det var det dags för lunch. Igår försökte vi äta kaiten sushi till lunch, men vi hittade ingen. Men senare på eftermiddagen gick vi förbi en som såg sjysst ut, så vi bestämde då att vi skulle äta där idag. Sagt och gjort, vi knallade dit (bara 50 meter från tygaffären) och plockade våra favoriter från bandet. Eftersom jag kommit fram till att jag inte gillar wasabi så höll jag mig till lite mer ”fega” bitar. Ägg, tofu med ris och rullar med gurka. Fredrik vågade sig på några mer speciella. Men där fanns riktiga läbbisar som jag inte skulle ta i med tång. T.ex. rullar med ris i botten och genomskinliga små ålar ovanpå, eller rullar med ris i botten och laxrom i. Det sista låter väl inte så farligt tycker ni. Men ”äggen” var ca 7 mm stora. Inga små kulor här inte. Såg riktigt läbbigt ut… Mätta och belåtna gick vi därifrån och hade istället för parken bestämt att vi skulle åka en monorail (t-bana på ett spår ovan jord) som går ut på en konstgjord ö i södra Tokyo). Man kunde sedan ta en båt tillbaka.

Vi köpte ett typ av dagpass, där man skulle kunna åka till vilken station man ville (man betalar annars för antalet stationer man åker) och åka all båtar. Det var en ganska fräck upplevelse, även om det var grått och regnigt på utsidan. Tågen har ingen chaufför, så man kan sitta allra längst fram och spana ut. Där var lite roliga byggnade och en fantastiskt stor motorvägsbro (2 våningar) som tåget också åkte över. Vi bestämde oss för att åka till ändstationen (ca 30 min) för att sen åka tillbaka till ungefär mitten och ta en båt där. När vi kom tillbaka till mitten frågade Fredrik en man när båtarna där gick. Han sa att schemat ändrades hela tiden, så det inte att säga. Det låg dock en outlet där, så vi gick in där och spanade lite i brist på annat, och för att slippa undan regnet. Då såg vi också ett sådant parkeringstorn som jag fotat i onsdags, och nu tror vi att vi vet hur det funkar. När du kör in bilen kör du in den på en ställning. Sen går det ungefär som ett pariserhjul, runt, runt. Så när du är klar så snurrar ställningen lite och så kommer det fram en tom plats. Sen fylls det upp, och när du ska hämta din bil så snurras rätt plats fram och du kan backa ut… Fantastisk uppfinning när man har ont om plats… :)
Vi gick sen ner till båten, stod där i ca 10 minuter, men när vi inte såg skymten av någon båt så gav vi upp. Det blåste och var lite småruggigt (även om det måste varit över 20 grader) så vi gav upp. Kanske inte är så mysigt att åka båt i regn ändå… Så vi gick upp och tog tåget tillbaka också. Nu hade klockan hunnit bli fem, och åtta hade vi bokat bordet till. Så vi bestämde oss för att ta oss mot Roppongi, där restaurangen ligger, och ta en fika och sen kika runt lite där.

Det var väl inte den roligaste stadsdelen. Var mest lite fancy butiker. Men vi tog en ganska lång fika, så tiden gick rätt fort tills det var dags att ta oss till Gonpachi. När vi kom fram fick vi hjälp med att plasta in våra paraplyer (även Fredrik som har ett ihopfällbart) och sen blev vi visade till vår plats. Det var ett jättestort ställe, med Tokyos alla västerlänningar samlade… Turist, javisst… :) När man kommer fram till sitt bord ropar servitören/servitrisen ut ett högt hej, varpå all personal (inklusive kockarna) svarar, då ropar han/hon ut något mer, och hela personalen skriker tillbaka. Det här gjordes varje gång det kom nya gäster… :) Menyn var lite tapasliknande, och vi började med varsin förrätt, som vi delade på. Edamame igen, och Extremely spicy chicken wings. Och ja, dom var extremt spicy. Shit vad det brände på tunga och läppar efteråt. Tur det bara var två var… Sen beställde vi 3 huvudrätter var (men vi smakade hej friskt av varandra). Kycklingspett med purjo, ank-spett med wasabi, cocktailtomat lindat i bacon, sparris lindat i bacon och grillad majskolv med soja. Allt var jättegott (jag smakade dock inte anka med wasabi), och jag beställde sen in ytterligare en tallrik med sparris och bacon, och Fredrik beställde in Shitakisvamp med fyllning. Vi tog givetvis efterätt också. Kuzumochi och Kinako-glass med råsockersås samt varm chokladkaka med sesamglass. Vad kuzumochi är har vi ingen aning om, och det smakade inte så mycket heller. Men glassen och såsen var god. Chokladkakan var jättegod, och sesamglassen (som var svart, jag misstänker svarta sesamfrön) var udda men väldigt god… När vi gick hem sen hade det äntligen slutat regna, så det var inte så kallt och ruggigt att sig hem som jag varit rädd för…

Imorgon är sista dagen, vi vet inte riktigt vad vi ska göra än. Om solen skiner (eller om det i alla fall inte regnar) så gör vi nog ett nytt försök med parken. Annars har vi pratat om att åka tillbaka till Omotesando och Harajuku och göra att nytt besök på alla smågator runt omkring Omotesando. Där känner vi att vi hittat flest roliga butiker.

Nu spelar dock Japan sin första VM-match, och givetvis tittar vi. Dom leder med 1-0 än så länge, mot Kamerun. Sen blir det nog sängen efter det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *