Kategori: Barn

Jag har ju sytt en hel del mössor i mina dagar men sedan jag tröttnade på att göra dom på beställning har det blivit väldigt många färre. Men sen fick jag barn, och barn måste ju ha mössor, så nu har det börjat bli roligt igen.

Jag har sytt en del mössor av stuvar, vilket gör att jag tvingas att använda två olika tyger till samma mössa. Nu när vintern (kanske) kommer kände jag att det var dags att få till en lite varmare mössa, så jag bestämde mig för att göra en fleecefodrad.

Sen var jag dessutom på Syfestivalen för några veckor sedan, och då hittade jag stryka-på-reflex, perfekt för vintermössor ju. :)

Grundmönstret till mössorna hittar ni i det här inlägget.

Så här gör jag när jag klipper ut i två tyger. Då klipper jag halva mönstret mot vikt kant på båda tygerna.

Sedan lägger jag båda bitarna på varandra, och den enda skillnaden från när man syr i ett tyg är att man måste sy båda långsidorna.

Nu skulle jag ju dock fodra i fleece, så då klippte jag bara ut en fjärdedel av mönstret vardera i de två ovanstående tygerna, och sedan klippte jag ut halva mönstret (nedre delen) i fleece.

Jag sydde först ihop de två trikåtygerna i ena långsidan och sedan sydde jag ihop med fleecen längs nederkanten. Jag använde raksöm, det blir bäst stretch i det tycker jag.

Sen är det bara att fortsätta precis som vanligt.

Så här blev de när de blev klara.

Och så här blev de när jag strukit på urklippta bokstäver i stryka-på-reflex.

Reflexen köpte jag som sagt på Syfestivalen, hos Glada Grodan. Dom har som tur är även en webbutik. :)

– eller diaper clutch som är det jag har inspirerats av på Pinterest.

Jag var lite sugen på att sy en liten väska att ha i skötväskan, en väska som man snabbt kunde ta upp när man var någon annanstans än hemma och behövde byta blöja. I denna lilla väska skulle det vara färdigpackat med blöja, våtservetter och någon blöjpåse, så att man slapp släpa med sig både barn och hela tunga (vilket den oftast var) skötväskan in på diverse toalettet.

Det blev dock aldrig av, och simsalabim blev Sixten så stor att det inte direkt fanns något behov av någon.

Men sen ploppade idén upp i mitt huvud igen, när en kompis skulle få barn nr 2. Samma kompis som efter att jag pysslat ihop något till barn, snabbt snappat upp och gjort själv, i ännu större skala än jag gjort. Detta innebar att alla fiffiga presenter jag gjort tidigare kändes tråkiga, då jag vet att hon gör dom själv lika bra. Jag blev således tvungen att komma på något nytt, och då kom jag på det här.

Det är ju egentligen inte en present till barnet, men i och med att det är barn nr 2 så lär de ju inte ha ont om bebisprylar tänkte jag, och föräldrarna kan ju också behöva något som underlättar vardagen.

Sagt och gjort. Jag googlade lite, för att hitta alternativ. Det var så jag hittade Diaper clutch. Det är helt enkelt ett skötbordsunderlägg och väska i ett. För att göra det så enkelt som möjligt utgick jag från principen när jag sytt busskortsfodral, vik tyget lite magiskt, sy en söm på vardera sida, vänd ut och in och så klart, typ.

Det var ju inte riktigt så enkelt, men nästan. Det tog lite tid att tänka först, för att slippa upptäcka att jag lagt/sytt fel, sprätta är inte min grej, då tröttnar jag.

Jag blev riktigt nöjd iaf, och önskar att jag gjort ett för längesen, hade passat perfekt i skötväskan.

Jag använde mig av att ganska mjukt jeanstyg som utsida, ett fodertyg med paisleymönster som insida (ville ha ett ganska mörkt och fläckvänligt tyg, och det är ju lite blankt, så det är ju lite avtorkbart också), samma jeanstyg som handtag och så en bred resår som stängning. För att få det lite lite mjukt har jag använt fluff (som jag kallar det för att jag nog inte vet vad det heter). Det brukar väl kanske kallas vadd, och jag köpte sådan med fastsytt tyg på ena sidan, tycker att det är lite lättare att hantera.

På de flesta väskor jag hittade när jag sökte så stängde man med en knapp, men då hamnade knappen ungefär där barnets rygg ska vara, och det kändes inte bekvämt, skönare då att ligga på en platt resår.

Om du vill göra ett eget så finns ett försök till beskrivning här:

Blojfodral.pdf

Nu har Sixten fått ännu en sittdyna, till sin ordinarie vagn, det var ju inte så komplicerat ändå att göra dom, och med erfarenheten från den förra (som man kan läsa om här) så gick den här oförskämt lätt att göra, även om mönsterskapandet tog lite mer tid, det var inte riktigt lika enkelt att ”rita av” den här vagnen. Den här fick heller inga ”vingar”, när suffletten är helt nedfälld finns det inget kvar runt om, så vingarna hade bara sett konstiga ut då.

När jag gjorde den förra lovade jag mig själv att inte använda trikå något mer, men var nyfiken på att göra med mjuk vaxduk på baksidan, så det gjorde jag nu. Men det kommer jag nog inte heller att göra om, det matade rätt dåligt i symaskinen med vaxduken när det var så tjockt (med vadden i mellan), den fastnade liksom på sybordet, så jag fick hjälpa till rätt mycket.

Återigen ett tyg från IKEA på framsidan. Vaxduken hittade jag på Åhléns. Spännena på mitten sitter precis ute i kanten på vagnen, och eftersom jag inte gjorde några vingar behövde jag inte heller göra hål för dom i dynan, vilket var bekvämt. Istället fick jag göra ett hål för bandet som går upp runt bygeln, något sådant finns inte på den andra vagnen.

Har varit på 1-årskalas idag, hos Vera, en av Sixtens kompisar. Ville göra något till henne i present, inte bara köpa, men ville komma på något nytt istället för mössor och filtar etc som alla fått till förbannelse. :)

Sixten fick ett par tofflor av Linda (samma Linda som fick de röda vantarna i födelsedagspresent) när han föddes, och varför komma på något nytt när man kan ”sno” från andra. Kanske något som Anna kan ”sno” också… :)
Jag började surfa runt lite på Pinterest, återigen, och hittade tofflor för barn/baby i många olika varianter, förutom den modell Sixten fick, som var den här.

Jag föll för den här modellen, men bytte ut resåren mot resår med knapp, mest för att jag alltid drar mig för att sy knapphål. :) Jag lade också till en söm runt om öppningen, så att tygerna verkligen ska hålla sig på plats, tycker det blev en fin detalj också, inte bara praktiskt. Ett annat Pinterest-tips (så klart) jag hittat, var att använda limpistol för att göra tofflor och annat halkfria, så jag skrev ”Veras” under, och la till några prickar på väl utvalda ställen. Det allra bästa som finns just nu är ju att gå, och då är det bäst att hon får bra fäste på golvet.

Det var lite nervöst dock, jag hade ju ingen aning om hur stora fötter Vera har, och det var jättesvårt att bedöma om det jag gjorde skulle passa på en fot. Jag testade lite på Sixten, men jag har ingen aning om hur stora eller små fötter han har för sin ålder, men satsade på att göra dom rejält för stora för honom och hoppas på det bästa. Det värsta som kunde hända var väl att dom bara varit fina att titta på, men det hade väl fått gå i så fall.

Men nu blev det inte så, dom satt som en smäck (vilket väl innebär att dom är för små när som helst) och Vera fick testa dom på en gång. Hon verkade inte halka i alla fall, så limmet fungerade.

Nästa gång, för det är klart det måste bli en nästa gång, ska jag testa någon annan modell, tyckte att den här också verkade bra, med resår bak över hälen.