Klockan stod på 07.00 i morse, då var jag helt död, men det var bara att pallra sig ur sängen… Vi startade dagen med hotellfrukost, vi har kommit på att den inte kostar så mycket mer än att äta ute, och då får man ju desto mer mat… Den var helt okej för att vara japansk, och mätta blev vi. Vi hade kollat upp att det fanns ett typ av dagpass för att åka tåget till Kamakura, så man också skulle få åka bussar och tåg i Kamakura gratis. Problemet var bara att vi inte hittade något ticket office, så det kändes som om vi gick runt stationen två varv. Vi hittade till slut en infodisk, och fick veta att även dessa biljetter fanns att köpa i automaterna, man skulle bara trycka på discount först… Inte så lätt att veta… Vi fick också veta att tåget gick från spår 1, och skulle avgå 9.49, vilket hjälpte otroligt mycket, vet inte om vi kommit rätt utan annan hjälp annars, det gick nämligen olika tåg från spår 1 med ungefär 5 minuters mellanrum, och det var långt ifrån alla som gick till Kamakura…
Tåget tog ca en timme, men vi slapp byten. Det var typ ett pendeltåg, så det var ganska mycket folk bitvis.
Väl i Kamakura kollade vi på en karta ungefär vart vi skulle gå för att se det vi ville se, vilket var en väldigt stor buddha-staty och en park med lite tempel och annat smått och gott. Kamakura har ca 200 000 invånare, och var en gång i tiden Japans huvudstad, så det finns ganska mycket fornlämningar kvar. Det var dock inte mycket som visade på att det varit en huvudstad. Fredrik tyckte att det kändes lite som att gå runt på Hawaii, vilket jag inte kan säga så mycket, men jag tror honom. När vi kom ner mot stranden var det bara fik, hamburgerhak och affärer med aloha-känsla. Strax efter stationen gick vi förbi en liten affär med en massa knappar på utsidan. Givetvis var vi tvungna att gå in, och shit, vilket ställe. Det var knappar högt och lågt och vitt och brett, helt otroligt. Och vilken ordning det var… Jag köpte mig två vad jag tror ganska japanska knappar, och sen promenerade vi vidare. Trot eller ej så hittade vi efter en liten stund en väldigt liten butik med några dalahästar. Det visade sig att det inte var det enda svenska där inne, men det måste ses med egna ögon, så ni får tyvärr vänta på bilderna där… Det var en väldigt varm dag, och promenaden till buddha-statyn kändes ganska lång, men det var helt okej. Statyn var stor, och ihålig, och för 20 yen kunde man gå in i den och ”klättra” upp i huvudet, vilket vi givetvis var tvungna att göra… Detta skedde tillsammans med typ 30 skolbarn. Det var nästan bara skolklasser där, det vimlade av dom. Alla barn hade någon sorts huvudbonad i bestämd färg, den vanligaste var gul, vilket gjorde att dom syntes väldigt väl. När vi stod och fotograferad buddha kom två skolbarn fram till Fredrik och sa något ohörbart. När han sa det en gång till förstod vi att det var engelska, men vi kom liksom inte vidare. Då sprang den ena och hämtade fröken. Det visade sig att dom passade på att ha engelskalektion bland turisterna, och dom hade ett manus dom skulle gå efter, så dom körde igång igen. Den här gången kunde vi kika i deras block, och se vad dom sa, vilket underlättade avsevärt, dom är ju inte så bra på r… Dom frågade lite om vart vi kom ifrån, om vi varit i Japan förut och vad vi tyckte om Japan, och avslutade med att fråga om vi ville skriva en hälsning till dom, vilket vi gjorde, i varsitt block. Sen tog Fredrik fram kameran, och då spexade dom loss allihopa, blev en skön bild, ska försöka få upp den här… :)
Efter buddhan gick vi till parken. Det var väldigt fint, med mycket blommor och mängder av statyer, både stora och väldigt små. Där fanns också en utsiktsplats där man såg ut över havet. Vi gick runt mycket och fotograferade mycket, men kände sedan hungern komma krypande, så vi bestämde oss för att leta upp ett lunchställe. Redan 100 meter utanför parken hittade vi en restaurang med bara en liten skylt på utsidan, men det stod okonomiyaki på den, vilket är något vi planerat att äta, så vi passade på. Vi kom upp i en folktom restaurang där man kunde välja att sitta vid vanliga bord eller vid bord på golvet. Vi valde golvet givetvis. :) På varje bord var en infälld stekyta. Okonomiyaki går nämligen ut på att man steker sin egen typ omelett. Vi beställde en med biff, fläsk och räkor. In kommer servitören med två skålar med allt i. Detta skulle vi blanda om ordentligt. Han visade med den ena skålen. I skålen fanns förutom köttet ett ägg, böngroddar, kål och en typ pannkakssmet. Han visade sen hur vi skulle hälla ut det på stekbordet och forma den lite. Sen skulle dom ligga i 5 minuter. Han kom tillbaka lite då och då och kollade till oss, han förstod väl kanske att vi inte hade en aning om hur man gjorde. :) Han vände sen den ena och jag fick vända den andra, och så skulle dom ligga i 3 minuter till. Då kom han tillbaka igen och delade upp dom i fyra delar, och sen tog man en del och la på sin lilla lilla tallrik och penslade på någon typ av sås och hällde på majonäs. Detta var fantastiskt gott, i klass med middagen igår. Vi kommer ju inte kunna gå tillbaka till samma restaurang, men någon mer gång med okonomiyaki blir det garanterat.
Vi tog sen en promenad ner mot stranden, kände på vattnet, gick en liten strandpromenad och drog oss sen tillbaka mot stationen. Bara några meter innan stationen hittade vi en tygaffär, till Fredriks förskräckelse, men tro det eller ej så var jag klar på mindre än 5 minuter och kom därifrån med 5 meter tyg.
Tågresan hem gick smidigt, och vi tog som vanligt en snabbis på hotellet och lämnade av lite prylar för att sen ge oss av ut igen. Planerna för kvällen (klockan hade hunnit bli 18) var att åka till Ikebukuro och hitta ett shoppingpalats vid namn Sunshine City och sen äta lite. Vi hittade Sunshine City, men vi tyckte inte det var nåt speciellt. Men där var precis som överallt annars affärer i varje hus även på utsidan, och vi hittade en riktigt sjysst skoaffär där Fredrik hittade ett par skor. Vi hittade också ett helt okej matställe på vån. 12 i ett annat köpcentrum. Inte det godaste vi ätit, men det var i alla fall japanskt, och vi blev mätta. Sen gick vi mätta och belåtna till Bic Camera, ett teknikvaruhus på 8 våningar, och betade oss neråt. Vi hade hoppats på roliga fynd, men dom uteblev. Jag fick dock köpt mig ett par nya lurar till ipoden, och Fredrik nåt filter till kameran.
Nu är det dags att sova. Planerna för morgondagen är att ta oss till Shibuya. Vad vi förstått är det ett ganska ”ungt” område med mycket sjyssta affärer som kanske inte passar kostymjapanen, och kanske därför oss… :)
