Idag tog vi frukost på rummet. Vi hade laddat upp med varsin yoghurt och en brödbit. Yoghurtarna var goda, men brödbiten visade sig vara smörad med något sött. Det borde vi väl kanske förstått iofs när Hello Kitty var på framsidan. Men det var en ganska liten logga, så vi missade den. Det var helt okej iaf. Sen tog vi t-banan till Shibuya. Vi var där lagom till de flesta affärer öppnar vid halv elva. Vi vandrade runt en hel del. Gatusystemet är inte riktigt logiskt, och det finns inga enkla sätt att ta sig så man når alla gator, så vissa gator gick vi på en massa gånger… Jag började bland annat dagen med att spendera på ett par solglasögon. Jag hade kikat på dom redan hemma, så nu passade jag på. Dom var faktiskt lite billigare, vilket ju inte hör till det vanliga här. Vi hittade en hel del roliga/sjyssta butiker. Det fanns bland annat två som hette Freak’s Store och Beam. Jag provade en del på Freak’s Store. Men problemet jag trodde skulle finnas, att inte hitta kläder i min storlek, stämde. Problemet var bara åt andra hållet. Eftersom de flesta japaner faktiskt är små, så finns det bara stora storlekar kvar, så allt var för stort… På Beams kikade vi på en del t-shirtar som var lite lokala, men dom kostade lite för mycket, får nog tänka lite mer på det. Vi hittade dock en sjysst ölöppnare. Dom hade nämligen en sjysst prylavdelning som var lite som ett japanskt Designtorget. Dagens lunch intogs på ett ställe i en källare, som enligt bilderna på utsidan skulle ha lite grillat och ris. Det var ett nytt och fräscht ställe, vi tror det var en kedja, och in kom maten på en bricka. En tallrik med grillat kött, en skål med ris, en skål med löksoppa, en skål med något som någon vid sidan om blandade med riset (men vi lät bli) och ett litet fat med något grönt som smakade ganska surt. Det var i alla fall jättegott, och vi kom därifrån mätta och belåtna.
När vi kände oss klara i Shibuya tog vi oss en promenad upp mot Harajuku och Omotesando. När vi var där i tisdags missade vi Uniqlos conceptstore UT, som tydligen ska ha mycket sjyssta t-shirtar. Det hade dom, och vi köpte två var. Deras koncept är att alla modeller hänger framme i en eller två storlekar, och sen finns det en lapp som visar vart i affären just den modellen finns. Sen är alla t-shirtar nedpackade i runda burkar. Så vet man vilken storlek man ska ha är det bara att gå runt och plocka. :) Vi tog också en sväng till på Kiddy Land. Egentligen bara för att låna toaletten, men när vi ändå var där tog vi ett litet varv till på våning 1 och 2. Vi kunde inte heller motstå frestelsen som lockat hela veckan att stoppa en peng i en av alla leksaksautomater som står överallt. Detta var en Super Mario-maskin, och ut kom varsin nyckelring. Min med en flygande Mario, och Fredriks en Luigi på en Yoshi. Kanske onödigt men roligt… Och inte helt otroligt att det blir någon mer innan veckan är slut… :)
Vi tog oss sen upp för hela Omotesando, och Fredrik hade kollat upp att det skulle finnas en New Balance butik där någonstans. Vi letade en stund (eftersom det aldrig finns några namn på gatorna, man får leta efter något kvarter som ser likadant ut som den bild man har) och fann det. Vi gjorde dock inga fynd, utan bestämde oss för att det var dags att leta upp ett middagsställe. Det var inte jättebråttom, så vi gick runt lite till. Till slut hamnade vi på en väldigt liten gata, där restaurangerna låg vägg i vägg. Det var ganska många som varken hade engelsk text eller bilder på utsidan, så där blir vi lite fega. Vi vågade oss dock ända fram till dörren på en, men då kom två killar, som vi frågade vilken typ av mat det serverades där inne, och vid svaret nudlar (det sa dom inte, dom låtsades äta med pinnar och surpla) så kände vi att det inte var det vi ville ha och vände. Vi hittade dock ett ställe som serverade okonomiyaki, och det var ju väldigt gott igår, så vi kände att det kunde vara dags igen. Vi kom in och fick ett bord, med japanska menyer. Men efter någon minut kom vår servitör fram med en engelsk. Huvudrätten verkade dock inte vara okonomiyaki, trots grillarna på borden, utan något som på engelska beskrevs som ”food boiled in ceramic bowls”. Det kändes också lite konstigt, och efter ett funderande fram och tillbaka vinkade vi till oss vår servitör och frågade om han kunde engelska. Det kunde ha, puh, för det var nära att vi beställt in inälvor, det var nämligen det man kokade i keramikskålarna. Vi frågade istället honom vad han tyckte vi skulle äta, varpå han blev lite ställd, men undrade sen om vi tyckte om yakitori (grillspett) varpå vi svarade att det blir jättebra. Han gav sig dock inte där, utan trodde även att vi ville ha en sallad, och det tackade vi ja till, någon vanlig tyckte Fredrik. Jag frågade om dom inte hade edamame (sojabönor i sitt hölje), vilket dom hade, så det beställde vi med. Först kom sojabönorna, som vi glatt smaskade i oss, och sen kom ett fat med vad som såg ut som sushimi (sushi fast utan sushi, dvs. utan ris). Alltså bara rå fisk. Jag blev lite skeptisk, men var säker på att Fredrik skulle smaska i sig det där om jag inte tyckte om det. Jag var i alla fall tvungen att testa, och, det var ju gott. För det var inte rå fisk. Det var kokt makrill som serverades med rättika, form av nudlar typ. Servitören kom förbi och undrade vad vi tyckte, och han verkade pusta ut när vi svarade att det var väldigt gott. Sen kom det in 5 spett på en tallrik. Vi tyckte dock att det var konstigt att dom var friterade, för det trodde vi inte att yakitori skulle vara. Men men, det kom också en skål med sås som vi blev visade att vi skulle doppa spetten i. Dom var goda, men blir ju ganska mycket frityrsmak. Innan vi hann klart med dom kom salladen in. Det var en grönsallad med räkor, avokado, krutonger och en god dressing, toppat med riven parmesan. Vi fortsatte glatt att äta, för gott var det. Och då kom dom riktiga spetten. 2 spett med kyckling, 2 med biff toppade med rättikaröra och 2 till med kycklingbitar varvade med purjolök. Detta var också väldigt gott, och vi tackade servitören för hans hjälp och gick mätta och belåtna därifrån… När vi stannade upp på utsidan för att fotografera restaurangen, såg vi att det på menyn vi kikat på och sett okonomiyakin också fanns en pil, så visade att man skulle gå uppför trappen till vänster. Så det kan bli, vi gick till helt fel restaurang… :)
Nu var klockan åtta, och vi kände att det kunde vara lagom att komma hem i tid och slappa och blogga lite. Vi tog dock en promenad hem, vilket tog nästan en timme. Jag fascinerades under promenaden över hur hemma vi redan känner oss här. Vi valde att gå åt ungefär det håll vi trodde att vi borde bo, och vips så var vi i Yoyogi, bara ett stenkast hemifrån, shoppade lite ny frukost för morgondagen, och gick de sista minuterna hemåt.
Ska försöka få upp lite bilder nu, både från idag och tidigare dagar. Klockan börjar ju dock bli en del, så jag kanske inte hinner så långt, men det lär ni märka. :)
