Kategori: Semester

Vi vaknade inte riktigt så tidigt som jag kanske trodde. Men kl 6 steg vi upp, gjorde oss klara och begav oss mot fiskmarknaden, Tsukiji. Riktigt lägligt så finns det en t-banestation för just den linjen ca 10 meter från hotellet. :) Fiskmarknaden var en upplevelse. Vi missade själva auktionerandet, men fick njuta av mycket fula fiskar och andra tillbehör och bara njuta av atmosfären. Det var helt galet med trafik som bestod av cyklar, typ moppar och bilar. Det var som vi läst, ingen som tyckte det var konstigt att man var där som turist, men det var heller ingen som gjorde någon notis om en, så man fick se till att inte vara i vägen. :)

När vi kände oss klara letade vi upp ett lagom befolkat sushi-place. De bästa är dom där folk står i långa köer, men vi ville inte vänta så länge (en timme eller två), så vi tog ett där det var blandat med japaner och turister och typ 8 av 10 platser var tagna. Där beställde vi en av menyerna, som bestod av 15 bitar sushi, som serverades efter hand, rakt framför oss på bänken. Inga tallrikar här inte, och inga pinnar heller, det var fingrarna som gällde. Till detta serverades grönt te i en stor mugg. När de första två bitarna var avklarade kom nästa två, osv. Klockan hade nu hunnit bli kvart över nio, min första sushifrukost således… Synd bara att sushi faktiskt inte är min favorit, det är lite för surt för mig. Fisken är inga problem, är snarare riset, och wasabin. Men är man i Japan, så måste man väl. Vi ska ta en lunch eller middag till med sushi, på en kaiten-sushi, ställena där sushin kommer åkande på löpande band… :)

Eftersom klockan var såpass lite när vi var klara så begav vi oss till Yoyogi-parken, där ett av de allra heligaste templen i Tokyo finns, Meiji-jingü. Vi fick dock väldig knapphändig information om templet, eftersom nästan allt bara står på japanska, men det var kul att se iaf. Templet ligger i en ganska stor park, som består mest av hög, tät skog. Inga stora gröna ytor här inte, men väldigt lugnt och skönt, inget stadsbrus letade sig in.

När vi kom ut ur parken hade klockan hunnit bli nästan 11, vilket är när affärerna öppnar, så vi tog oss en kaffe på Starbucks och väntade in shopping. Lägligt nog kom vi rakt ut på Omotesandu (stora shoppinggatan/distriktet) så det fanns gott om affärer att välja på. Fredrik hade spanat in sig på Kiddy Land, där hela våning 3 var tillägnat ett Snoopy-land. Snobben är ju hans favorit, så han var mycket förväntansfull. Många timmar och många affärer senare var dagens enda inköp de från just Kiddy Land. Det blev en t-shirt, en liten plåtburk med snoopygodis och en ”sunshine buddie” i skepnad av Drutten. Tänka er, Drutten och Gena hade en hel hörna med leksaker, trodde inte dom fanns längre…

Nu är vi tillbaka på hotellet, men ska strax ut och leta upp någon restaurang för lite middag. Klockan är tjugo över sju, och det är redan mörkt här, så vi ska se lite av Tokyo by night med. Även om alla skyltar och neonljus lyser även dagtid, så ser man ju inte dom riktigt…

Så var det dags för sängen, igen… Vi överlevde flygresan utan några större problem, mer än att man blir väldigt trött av att sova väldigt lite. Men vi roade oss bäst vi kunde med både tetris, backgammon och film.

När vi landade blev jag glatt överraskad av hur lätt det var för oss att hitta rätt. Vi hade läst att man skulle köpa ett kort för t-banan som bara utländska turister får köpa. Detta skulle också ge oss en biljett till Narita Express (snabbtåget från flygplatsen som ju heter Narita). Sen hittade vi tåget utan problem och påbörjade vår resa mot Tokyo.
Väl på plats bytte vi lite kläder och gav oss ut på byn. Vi promenerade mest runt och insöp atmosfären. Vi vågade oss även in på en av alla miljoner restauranger för en lunch, som var god men inte mer.

Vi tre började vi känna oss ganska mosiga, så vi gick tillbaka till hotellet för att checka in, och sen tog vi oss inte ut mer, vi däckade på sängen bägge två. Nu är vi lite vakna igen, och har varit runt på hotellet en sväng och kollat läget. Men planen är att sova strax, för att vakna pigga och utvilade vid 4-5 tiden imorgon bitti och ta oss till fiskmarknaden, som ju ska vara bäst tidigt på morgonen. Vi får väl se hur det går. :)

Här kommer lite bilder iaf, jag älskar toaletterna. Tänk att kunna spela upp ett spolljud som ska dölja alla andra ljud du gör. :)

Så är vi äntligen på väg… Känns lite overkligt. Tror det beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig. Jag har läst så mycket om Tokyo nu, men inte blir jag klokare. Vi brukar vara ganska klara med innan vi sticker iväg någonstans vad vi ska göra och vad vi ska shoppa. Nu har jag noll koll känner jag. Men det blir nog fantastiskt… Imorgon 9.35 japansk tid landar vi, sen blir det ett äventyr att ta oss till hotellet. Som tur är har Fredrik hittat en bloggare som också bott på vårt hotell som beskrivit vägen, med både text och bild, så även en idiot skulle hitta… :)

Jag ska jobba hårt på att vara japansk turist, med kameran ständigt redo… Jag brukar vara ganska dålig på att fota, men nu jävlar, allt ska förevigas… :)

Nu bordar vi!

Så är årets skidresa över, men vilken resa…
Solda (italienska), eller Sulden (tyska), var inte en ort jag hört talas om tidigare. Men det hade Håkan, och det var tack vare honom vi hamnade där…

Det började inte helt bra faktiskt. När planet landat i Zürich meddelar kaptenen att alla skidfodral inte fick plats så en del skidor skulle komma med nästa plan, 2 timmar senare. Det kändes som ett april-skämt, men då det bara var 6 februari var det bara att gilla läget. Alla våra skidor kom dock som dom skulle, så det var bara att ta sig mot hyrbilarna och börja den 30 mil långa resan mot Solda. Och så var det bilen… Tom hade bokat en 7-sitsig + bagage. Vi var 6, inga problem, förutom att det var 7 sitsar eller bagage som gällde. Men, inga problem, uthyraren trodde inte heller vi skulle klara oss på denna bil, så dom tipsade om att det fanns en minibuss ledig också. Sagt och gjort, tillbaka till disken för att byta bil, nähä, uthyrd. Det vara bara att tänka om och gilla läget… Efter lite in och ut med packningen var i alla fall allt inne, inklusive oss själva. Men det var inte gott om plats.
Resten av resan gick förhållandevis smärtfritt, och efter lite letande efter hotellet (namnet doldes i skuggan av en balkong) fick vi lite middag i magen och sen krypa i säng.
Tom var lite bitter under resdagen över att det typ hade snöat i hela alpkedjan förutom hos oss, och ville byta ort. Detta tar han tillbaka helt redan efter åk två då han skrikit som ett barn under ganska lång tid med risk för kallsupar i pudret.

Vi fick sedan 6 dagar med underbar åkning. 4 dagar sol och 2 dagar lite mulet, men inte dåligt väder på något sätt.  Lunchen i backen intogs helst på Rosa Hütte (Schaubachhütte) där maten var grymt god och servicen lika bra. Hotellet (pensionatet) var alldeles perfekt för ändamålet. Frukost och middag serverat till bordet, kan man ha det bättre. Var ingen partyby, men det var inte heller det vi ville ha. Efter middagen förflyttade vi oss till baren och spelade chicago tills vi tröttnade, sabla Erik till att få fyrtal och förlänga spelet mer än nödvändigt… Jag hann faktiskt också med att avsluta min ananassjal, som man kunnat följa genom bloggen.

Det var ingen av oss som egentligen ville åka hem, men vi hade inget direkt val. Det var lite köigt på vägen tillbaka mot Zürich, men vi hann med planet, så ingen större fara skedd.

Förmodligen kommer jag aldrig få uppleva en lika bra vecka igen, så jag ska njuta av bilderna, många gånger…