Dagen efter f\u00f6rlossningen, medan allt fortfarande var f\u00e4rskt i minnet, skrev jag ner min upplevelse av dagen…<\/p>\n
N\u00e4r jag vaknade ig\u00e5r morse tyckte jag att jag eventuellt hade lite molande v\u00e4rk i magen, med betoning p\u00e5 lite. Efter en stund fick jag en sammandragning, vilket jag f\u00e5tt ganska m\u00e5nga g\u00e5nger om dagen senaste veckorna, men kanske att den k\u00e4ndes lite mer \u00e4n vanligt. Men som sagt, allt var v\u00e4ldigt vagt, och jag kunde absolut inte s\u00e4ga att dagen D var h\u00e4r.<\/p>\n
Jag gick upp vid strax f\u00f6re 9, kokade mig lite mannagrynsgr\u00f6t och \u00e5t samtidigt som jag hj\u00e4lpte en kompis med lite inst\u00e4llningar i hennes blogg. Det fortsatte att komma lite sammandragningar, som fortfarande eventuellt var lite annorlunda \u00e4n vanligt.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde \u00e4nd\u00e5 att det kanske var dags att packa f\u00e4rdigt BB-v\u00e4skan och g\u00f6ra klart alla f\u00f6rberedelser, ifall ifall. S\u00e5 jag \u00e4gnade f\u00f6rmiddagen \u00e5t det, och meddelade Fredrik att jag gjort en lista p\u00e5 vad som skulle handlas i matv\u00e4g inf\u00f6r avresa. Snacks och dryck till mig (och honom) och mat till honom. Han f\u00e5r ingen lagad mat p\u00e5 sjukhuset utan m\u00e5ste fixa det sj\u00e4lv. Men d\u00e4r finns kyl och frys, micro och spis, s\u00e5 det ska inte g\u00e5 n\u00e5gon n\u00f6d p\u00e5 honom. Det kan ju bli n\u00e5gra timmar p\u00e5 f\u00f6rlossningen, och d\u00e5 m\u00e5ste han \u00e4ta om han ska orka peppa mig ordentligt.<\/p>\n
Sen satte jag mig i soffan f\u00f6r att virka, t\u00e4nkte att det var lugnt och fridfullt. Men icke, jag blev j\u00e4tteirriterad p\u00e5 m\u00f6nstret som inte verkade logiskt, anv\u00e4nde en livlina i form av mamma f\u00f6r att l\u00f6sa det, vilket inte hj\u00e4lpte, s\u00e5 jag la ner ist\u00e4llet. Vid tretiden best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00e5 en promenad, till garnaff\u00e4ren p\u00e5 Odenplan. Det \u00e4r en drive p\u00e5 garner fr\u00e5n Drops f\u00f6r tillf\u00e4llet, och jag ville passa p\u00e5 att k\u00f6pa ett v\u00e4ldigt mjukt ullgarn medan det var billigt (k\u00f6pte n\u00e5gra nystan till en m\u00f6ssa f\u00f6rra helgen).<\/p>\n
Jag k\u00e4nde att jag inte kunde g\u00e5 riktigt lika snabbt som vanligt, men t\u00e4nkte samtidigt att jag ju inte har br\u00e5ttom, och det gick inte l\u00e5ngsamt. Det tog drygt 30 minuter till Odenplan (drygt 3 km), och sen tog jag god tid p\u00e5 mig att v\u00e4lja f\u00e4rger innan jag p\u00e5b\u00f6rjade promenaden hem igen. Hade jag haft ett m\u00e5nadskort hade jag kanske varit lat och tagit t-banan, men nu var jag sn\u00e5l och ville inte betala 25 kr f\u00f6r att \u00e5ka hem. Tog en annan v\u00e4g hem f\u00f6r att variera, n\u00e5gra hundra meter l\u00e4ngre, och totalt blev promenaden 6.5 km p\u00e5 1 h och 10 min (+ tiden i garnaff\u00e4ren), vilket egentligen bara \u00e4r lite l\u00e5ngsammare \u00e4n de promenader jag gjort till och fr\u00e5n jobbet senaste m\u00e5naderna. Den sista biten hem var dock lite jobbigare \u00e4n vanligt. N\u00e4r jag fick sammandragningar k\u00e4nde jag att jag nog egentligen ville stanna, men det k\u00e4ndes ju konstigt, s\u00e5 jag saktade ner ordentligt och mer sm\u00f6g fram tills dom sl\u00e4ppte.<\/p>\n
Var hemma igen halv fem, och t\u00e4nkte b\u00f6rja virka direkt, men k\u00e4nde mig lite matt, s\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att bara s\u00e4tta mig tillbaka i soffan och vila. Fredrik skulle iv\u00e4g p\u00e5 ett event efter jobbet, f\u00f6rst middag och sen 50-\u00e5rsfest f\u00f6r ett skidm\u00e4rke. Han var v\u00e4l lite tveksam till att g\u00e5 ett tag, men jag \u00f6vertalade honom, kommer det inget barn \u00e4r det ju ingen id\u00e9 att han l\u00e5ter bli. Kvart \u00f6ver fem meddelade han att dom skulle bege sig, och jag sa att han v\u00e4l inte beh\u00f6vde bli j\u00e4ttesen, men att jag skulle h\u00f6ra av mig om n\u00e5got skulle h\u00e4nda (vilket jag absolut inte trodde). Han trodde sj\u00e4lv att han kanske skulle vara hemma till senast nio, vilket k\u00e4ndes helt okej, jag satt ju \u00e4nd\u00e5 bara i soffan och kollade p\u00e5 TV, och mat fanns klart i kylen, s\u00e5 jag beh\u00f6vde inte laga n\u00e5got.<\/p>\n
Strax efter det kom det jag antar var den f\u00f6rsta ”riktiga” v\u00e4rken. Det gjorde mycket ondare \u00e4n n\u00e5gon sammandragning gjort tidigare, h\u00f6ll i sig i ca 30 sekunder och sl\u00e4ppte sedan helt. Oj d\u00e5, t\u00e4nkte jag, \u00e4r det s\u00e5 h\u00e4r det ska k\u00e4nnas, ja ja, d\u00e5 blir det en l\u00e5ng natt nu d\u00e5. Bra att Fredrik inte ska vara borta l\u00e4ngre \u00e4n till nio. V\u00e4rkarna ska ju i b\u00f6rjan vara v\u00e4ldigt oregelbundna, med upp till timmar i mellan, s\u00e5 jag k\u00e4nde absolut ingen panik, mer fascination.<\/p>\n
N\u00e4r n\u00e4sta v\u00e4rk kom k\u00e4nde jag att det nog inte g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ng tid mellan dom, vilket f\u00f6rv\u00e5nade mig lite, s\u00e5 skulle det inte g\u00e5 till (enligt regelboken). N\u00e4r s\u00e5 n\u00e4sta v\u00e4rk kom s\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att b\u00f6rja klocka p\u00e5 en g\u00e5ng. R\u00e5det man f\u00e5r \u00e4r att ringa f\u00f6rlossningen n\u00e4r man har 3 v\u00e4rkar p\u00e5 10 minuter. Jag var ju l\u00e5ngt ifr\u00e5n det, men t\u00e4nkte att det var bra att ha koll. D\u00e5 var det typ 11 minuter mellan v\u00e4rkarna, men bara ett par v\u00e4rkar senare var det 6-7 minuter i mellan. Jag best\u00e4mde mig d\u00e5 f\u00f6r att \u00e4ta, var lite hungrig, och lika bra att f\u00e5 det gjort, medan jag kunde r\u00f6ra mig. Jag fick i mig maten och helt pl\u00f6tsligt hade jag v\u00e4rkar var fj\u00e4rde minut. Det var ingen skillnad p\u00e5 intensiteten p\u00e5 v\u00e4rkarna, men d\u00e5 dom kom ganska ofta s\u00e5 k\u00e4ndes det ju mer, jag hann inte vila lika l\u00e4nge. Skulle det h\u00e5lla p\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r hela natten kunde jag ju gl\u00f6mma vila, och \u00e4nnu mer gl\u00f6mma att sova, hur skulle jag orka den h\u00e4r natten? Klockan var nu halv sju, och jag ringde Fredrik, jag k\u00e4nde att jag nog ville ha hem honom \u00e4nd\u00e5. Han hade precis f\u00e5tt in maten. Jag tyckte att han kunde stanna och \u00e4ta, men komma hem sen och skita i festen. Han sket i maten ocks\u00e5 (och tog springnota p\u00e5 sin \u00f6l), och \u00e5kte hem direkt, med omv\u00e4g via ICA Maxi f\u00f6r att inhandla maten. Han var hemma typ tjugo \u00f6ver sju. Han v\u00e4rmde d\u00e5 sin mat och \u00e5t han ocks\u00e5.<\/p>\n
N\u00e4r han var klar med maten, tjugo i \u00e5tta, ringde jag f\u00f6rlossningen f\u00f6rsta g\u00e5ngen, jag ville nog bara f\u00f6rs\u00e4kra mig om att det h\u00e4r verkligen var v\u00e4rkar p\u00e5 riktigt. N\u00e4r jag har l\u00e4st om f\u00f6rlossningen s\u00e5 st\u00e5r det alltid att man ska ha en molande v\u00e4rk i ryggen, vilket jag inte alls hade, jag m\u00e5dde precis som vanligt mellan v\u00e4rkarna, jag till och med sms:ade lite, s\u00e5 jag t\u00e4nkte att det kanske var n\u00e5got falskt alarm. Den mycket lugna och sansade barnmorskan i andra \u00e4nden st\u00e4llde en massa fr\u00e5gor, och mitt i kom en v\u00e4rk, s\u00e5 d\u00e5 kunde jag inte prata, men sen fortsatte vi. Hon fr\u00e5gade om jag ville vara hemma en stund till, vilket jag k\u00e4nde att jag ville, jag hade ju bara haft v\u00e4rkar i knappt tv\u00e5 timmar, jag ville inte vara alltf\u00f6r l\u00e4nge p\u00e5 sjukhuset i on\u00f6dan.<\/p>\n
Vi la p\u00e5, och jag la mig tillr\u00e4tta p\u00e5 soffan igen och inv\u00e4ntade n\u00e4sta v\u00e4rk. Samtidigt bad jag Fredrik att packa det sista, s\u00e5 vi verkligen skulle vara f\u00f6rberedda. Jag b\u00f6rjade ocks\u00e5 k\u00e4nna av sm\u00e4rtan ordenligt, och bad om att f\u00e5 kl\u00e4mma Fredriks hand i varje v\u00e4rk. Efter ett par stycken bad han mig h\u00e5lla l\u00e4ngre upp p\u00e5 handen d\u00e5 han tyckte att det gjorde lite ont, jag b\u00f6rjade d\u00e5 kl\u00e4mma p\u00e5 hans handled ist\u00e4llet. Jag vet inte om det hj\u00e4lpte, men det fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat under tiden.<\/p>\n
Halv nio gick vattnet (trodde jag), s\u00e5 tjugo i nio ringde jag in igen, och sa att nu vill jag komma in. Jag k\u00e4nde att jag ville att dom skulle ha koll p\u00e5 Lillfisen om det nu var mindre vatten d\u00e4r inne. Jag fick v\u00e4nta lite, och sen sa hon att vi var v\u00e4lkomna. Fredrik ringde en taxi, och vi tog p\u00e5 oss direkt och gick ner. Taxin var redan p\u00e5 plats, och k\u00f6rde oss lugnt och sansat till Karolinska (p\u00e5 min order). 10-15 minuter tar resan, jag hann f\u00e5 tv\u00e5 v\u00e4rkar i taxin, och t\u00e4nkte att nu har det kanske lugnat ner sig lite, det \u00e4r ju typiskt. Jag fick sen en v\u00e4rk n\u00e4r jag precis g\u00e5tt ur taxin ocks\u00e5, den var jobbig, hade ju inget att h\u00e5lla mig i.<\/p>\n
Vi blev insl\u00e4ppta, och fick f\u00f6rst sitta i ett v\u00e4ntrum i n\u00e5gra minuter (1 v\u00e4rk d\u00e4r) och blev sedan flyttade till ett typ unders\u00f6kningsrum (utan s\u00e4ng) d\u00e4r jag hann f\u00e5 tv\u00e5 v\u00e4rkar, och var tvungen att l\u00e4gga mig p\u00e5 golvet f\u00f6r att f\u00e5t\u00f6ljen inte var n\u00e5got sk\u00f6n. Vi var nog inte i unders\u00f6kningsrummet mer \u00e4n max 10 minuter innan vi fick komma in p\u00e5 f\u00f6rlossningssal. Dock ville dom ha mig att l\u00e4mna ett urinprov f\u00f6rst, s\u00e5 jag blev visad till toaletten. V\u00e4rkarna fortsatte att komma, en i korridoren p\u00e5 v\u00e4g till toaletten bland annat, och k\u00e4ndes bara mer och mer. Jag blev kvar p\u00e5 toaletten i 20 minuter, jag var inte kissen\u00f6dig, men v\u00e4rkarna dom kom och kom. Skulle det verkligen vara s\u00e5 h\u00e4r? Jag hade ju sett framf\u00f6r mig hur jag och Fredrik skulle vanka fram och tillbaka i korridoren med en s\u00e5n d\u00e4r g\u00e5stol som jag skulle h\u00e4nga \u00f6ver. Jag skulle ha ont i ryggen, han skulle tvingas att massera, jag skulle f\u00e5 v\u00e4rmekuddar osv. Jag ville inte vanka n\u00e5gonstans, bara ligga ner igen, helst p\u00e5 sidan, inte sitta p\u00e5 en toalett i alla fall.<\/p>\n
Till slut blev jag klar p\u00e5 toaletten, och gick tillbaka till salen. Dom satte p\u00e5 mig de sedvanliga instrumenten \u00f6ver magen, ett f\u00f6r att h\u00f6ra hj\u00e4rtljud och ett f\u00f6r att se v\u00e4rkarbetet. Sen skulle dom unders\u00f6ka. Med i rummet var en barnmorska, Maud, en undersk\u00f6terska, Annika, och en barnmorskestudent, Johanna. B\u00e5de Johanna och Maud skulle unders\u00f6ka. B\u00e5da kom fram till att jag redan var \u00f6ppen 5 cm, what!? \u00c4r inte det mycket?<\/p>\n
Jo, det bekr\u00e4ftade dom att det var. Jag fick direkt lustgas, och jag k\u00e4nde skillnad i n\u00e4sta v\u00e4rk, toppen var inte lika h\u00f6g, s\u00e5 lustgasen fick stanna i handen. Lite groggy blev jag allt, men det var det v\u00e4rt. Johanna fr\u00e5gade efter en stund om jag ville ha n\u00e5gon annan sm\u00e4rtlindring, och s\u00e5 pratade hon lite om de olika alternativen. Jag hade skrivit i mitt barnmorskebrev att jag helst inte ville ha medicinsk sm\u00e4rtlindring (f\u00f6rutom lustgas). Hon fr\u00e5gade mig om ryggbed\u00f6vning, och jag b\u00f6rjade vackla, det gjorde ju r\u00e4tt ont. Jag fr\u00e5gade lite om hur det skulle k\u00e4nnas, och hon f\u00f6rklarade att det skulle minska sm\u00e4rtan i v\u00e4rkarna, men inte hj\u00e4lpa mot sm\u00e4rtan n\u00e4r v\u00e4l krystv\u00e4rkarna skulle s\u00e4tta ig\u00e5ng. Jag ville fundera lite.<\/p>\n
Efter ytterligare n\u00e5gra minuter tyckte jag att v\u00e4rkarna b\u00f6rjade k\u00e4nnas lite annorlunda, lite mer, Johanna n\u00e4mnde n\u00e5got om tryck, och jag tyckte att jag nog kanske k\u00e4nde lite tryck. Jag bad d\u00e5 om ryggbed\u00f6vning, den h\u00e4r g\u00e5ngen var jag s\u00e4ker. Hon gick d\u00e5 f\u00f6r att h\u00e4mta Maud, f\u00f6r ny unders\u00f6kning, vilket beh\u00f6vs f\u00f6re bed\u00f6vning. D\u00e5 var klockan nog strax f\u00f6re halv elva. D\u00e5 var jag \u00f6ppen 9, kanske 10 cm. D\u00e5 sa Johanna att det g\u00e5tt fort, man brukar \u00f6ppna sig ca 1 cm i timmen, nu hade jag \u00f6ppnat mig 4-5 p\u00e5 1 timme(!). Och trycket fortsatte att k\u00e4nnas. Strax efter halv elva tog v\u00e4rkarna en helt ny form, oj vilken skillnad.<\/p>\n
Japp, d\u00e4r var det ig\u00e5ng, sm\u00e4rtan fr\u00e5n tidigare var ingenting mot nu, shit, det h\u00e4r skulle inte g\u00e5… Och ryggbed\u00f6vningen var ju ingen id\u00e9 l\u00e4ngre, den skulle ju inte hj\u00e4lpa mot krystv\u00e4rkarna. Att det inte skulle g\u00e5, det hann jag t\u00e4nka m\u00e5nga g\u00e5nger till n\u00e4rmaste halvtimmen…<\/p>\n
Efter n\u00e5gra fler v\u00e4rkar fick jag inte l\u00e4ngre anv\u00e4nda lustgasen, dom tyckte inte jag var med nog, plus att jag inte l\u00e4ngre skulle andas under v\u00e4rkarna, utan f\u00e5 ut lillfisen.<\/p>\n
Usch och fy, det var inte roligt, jag klarade inte att krysta s\u00e5 mycket som dom ville, det gjorde f\u00f6r ont. I vissa v\u00e4rkar klarade jag mer \u00e4n i andra. Till slut meddelade dom att jag kommit s\u00e5 l\u00e5ngt att han inte l\u00e4ngre \u00e5kte tillbaka in efter varje g\u00e5ng, utan verkligen var n\u00e4ra nu. D\u00e5 fick jag lite extra kraft (med betoning p\u00e5 lite), och helt pl\u00f6tsligt sl\u00e4ppte allt, och han var ute… Vilken k\u00e4nsla! Shit, det gick, och s\u00e5 snabbt. 23:08 meddelade dom att tiden var, en snabb r\u00e4kning i min lustgasfyllda hj\u00e4rna fick det till totalt 6 timmar, det var ju helt galet, minst 18 timmar skulle det ju ta…<\/p>\n
Jag fick lillfisen till mig direkt. Han skrek direkt, och fortsatte med det en stund. Men sen var han v\u00e4ldigt tillfreds, och vaken, och l\u00e5g och tittade p\u00e5 oss. Dom kollade till mig, att allt kommit ut som det skulle osv, det hade det gjort. Det blev mycket kl\u00e4mmande p\u00e5 magen, vilket inte var direkt j\u00e4ttesk\u00f6nt och sen skulle det sys. Jag fick f\u00f6rst bed\u00f6vning via spruta. Det stack lite, men gjorde inte ont, och sen satte Johanna, med assistans av Maud, ig\u00e5ng att sy. Jag vet inte hur m\u00e5nga stygn det blev, men det tog en stund. Vid ett tillf\u00e4lle b\u00f6rjade det g\u00f6ra ont, s\u00e5 d\u00e5 tog dom fram en bed\u00f6vningsspray och sprayade p\u00e5. Den sved som attan, men det gjorde i alla fall inte inte ont att sy sen. Under hela den h\u00e4r tiden hade jag en fruktansv\u00e4rd frossa, jag bara l\u00e5g och skakade hela jag. N\u00e4r det \u00e4ntligen var klart kom Annika in med ”Brickan”. Alla nyblivna f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00e5r in en bricka med n\u00e5gra sm\u00f6rg\u00e5sar, lite dryck och kanske en blomma eller flagga, det \u00e4r tydligen standard. Det jag hade h\u00f6rt var att dessa sm\u00f6rg\u00e5sar skulle vara bland det godaste man n\u00e5gonsin \u00e4tit. Inte f\u00f6r att sjukhus just \u00e4r duktiga p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sar, utan f\u00f6r att man m\u00e5tt ganska d\u00e5ligt under v\u00e4ldigt m\u00e5nga timmar och inte velat \u00e4ta n\u00e5got, och n\u00e4r allt v\u00e4l \u00e4r \u00f6ver blir man hungrig, och d\u00e5 blir det h\u00e4r fantastiskt gott. Jag k\u00e4nde n\u00e4stan att jag inte f\u00f6rtj\u00e4nade brickan, det hade ju g\u00e5tt s\u00e5 fort. Jag var inte speciellt hungrig, jag hade ju k\u00e4kat middag hemma. Vi \u00e5t i alla fall sm\u00f6rg\u00e5sarna, och glaset med mj\u00f6lk jag bett om var v\u00e4ldigt gott. Sedan blev jag beordrad att ta en dusch, det var trots allt sk\u00f6nt, jag var helt genomsvett trots frossan. Fredrik och lillfisen fick bonda lite under tiden.<\/p>\n
N\u00e4r jag kom tillbaka ber\u00e4ttade Fredrik att det tyv\u00e4rr inte fanns n\u00e5gra lediga familjerum, s\u00e5 han var tvungen att \u00e5ka hem, men vi skulle f\u00e5 ett rum dagen efter, och han fick komma s\u00e5 tidigt han ville. Vid ett-tiden var vi s\u00e5 p\u00e5 det dubbelrum (en mamma med barn till) d\u00e4r jag och lillfisen skulle sova. Fredrik var med en stund, men sen blev jag och lillfisen l\u00e4mnade ensamma f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka sova. Han skulle sova i s\u00e4ngen med mig, det var inte mer med det, jag hade inget att s\u00e4ga till om. :)<\/p>\n
S\u00e5 d\u00e4r var vi, jag och lillfisen i en h\u00e5rd sjukhuss\u00e4ng. Han sov som en stock, jag si s\u00e5 d\u00e4r. Jag blev tilltittad n\u00e5gra g\u00e5nger under natten, och vid sju vaknade jag f\u00f6r gott, strax efter det \u00e4ven lillfisen. Vid \u00e5tta kom dom med rullstol och sa att v\u00e5rt rum var klart, s\u00e5 dom k\u00f6rde upp oss dit. N\u00e4r Fredrik kom vid 9.30 fick han ta med alla saker (och all mat vi inte r\u00f6rde ig\u00e5r) upp. Alla undersk\u00f6terskor och barnmorskor vi kom i kontakt med p\u00e5 morgonen, b\u00e5de p\u00e5 f\u00f6rlossningen och p\u00e5 BB meddelade att dom l\u00e4st min journal och var imponerade av min kurva. Jag f\u00f6rstod inte riktigt vad dom menade, men f\u00f6rstod i alla fall att det handlade om att det g\u00e5tt fort. Den f\u00f6rsta undersk\u00f6terskan som kom in ville h\u00f6ra hela historien. (Nu vet jag att kurvan \u00e4r en linje p\u00e5 en tidsaxel i journalen, d\u00e4r man ser vid vilken tidpunkt vad h\u00e4nde. Den kan vara m\u00e5nga sidor l\u00e5ng, en sida \u00e4r 15 timmar, och man b\u00f6rjar anteckna fr\u00e5n det att man kommer in till f\u00f6rlossningen. D\u00e5 vi kom in kl 21 och var klara 23:08 s\u00e5 \u00e4r linjen inte speciellt l\u00e5ng…)<\/p>\n
Vi blev s\u00e5ledes installerade p\u00e5 v\u00e5rt rum, och d\u00e4r har vi varit sedan dess. Lillfisen \u00e4r fortfarande lugn, men r\u00f6r sig mycket i s\u00f6mnen, jag k\u00e4nner igen r\u00f6relsem\u00f6nstret mycket v\u00e4l fr\u00e5n tiden i magen…<\/p>\n
Ja, nu blir v\u00e4l livet sig aldrig mer likt igen…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dagen efter f\u00f6rlossningen, medan allt fortfarande var f\u00e4rskt i minnet, skrev jag ner min upplevelse av dagen… N\u00e4r jag vaknade ig\u00e5r morse tyckte jag att jag eventuellt hade lite molande v\u00e4rk i magen, med betoning p\u00e5 lite. Efter en stund fick jag en sammandragning, vilket jag f\u00e5tt ganska m\u00e5nga g\u00e5nger om dagen senaste veckorna, men<\/p>\n