Årets hemmagjorda julklappar

Det var ju ett tag sedan nu, julen alltså, men jag har inte fått upp de alster som tillverkades…

Kunde ju inte blogga om dom innan julen varit, för då hade ju mottagarna kunnat se dom, och då hade det ju inte blivit någon överraskning.

Målet för denna jul var handdockor och datorfodral, gick över förväntan tycker jag själv.

Handdockorna är gjorda utifrån en helt vanlig sportsocka strl 36-39 från ICA Maxi, pimpade med diverse pynt. Letade fram lite knappar från mormors knappburk, köpte lite filt för munnar och draktaggar och piprensare för glasögon och öron/vingar. Allt fästes med lim eller nål och tråd. Sigrid bjöd på dockteater redan efter en timme, dom gick bra att använda uppenbarligen.

Datorfodralet är sytt i turkos bävernylon (det måste ju gå att torkas av) med ett rosa polyesterfoder inuti, och lite vadd mitt i mellan så det tål i alla fall lite stötar. A:e i äpplet är inte för Apple utan för Agnes, som var mottagaren… :)

Att fylla år

Så är det då min födelsedag igen. Jag tycker om att fylla år. Jag förknippar det inte på något sätt med att bli äldre (även om jag givetvis förstår att jag blir det) utan mer med tanken på att det är min dag och ingen annans. Nu vet jag ju i och för sig att det inte är helt sant också, varje år på min födelsedag ringer jag ju till Linda E och säger grattis, så det är väl hennes dag lite också, men ändå…

Trots att jag nu kanske är så gammal att födelsedagen inte ska spela så stor roll, så sover jag lite oroligt på morgonen. Viktigt för mig på födelsedagen är också att bevara traditionen med att vakna till sång, och till det hör kanske i alla fall någon present, men annars är presenterna helt oviktiga i sammanhanget.

Igår när jag gick och la mig tänkte jag att det här kanske skulle bli första födelsedagen som jag faktiskt lyckades sova hela tiden fram till sången, jag har varit så sjukt trött senaste morgnarna att det inte borde finnas en chans i världen att jag ska vakna av mig själv. Jag höll mig för säkerhets skull uppe lite längre än vanligt igår…

Men, inte då, vaknade både vid kl 3, 5 och 6. Sista gången var sängen tom, och det prasslade väldigt någonstans i lägenheten, undra vad det kunde vara. =)

Första gången jag vaknade insåg jag ju snabbt att jag förmodligen skulle somna ganska fort, klockan var ju ändå bara 3… Andra gången var lite nervig dock, kl 5, det skulle ju kunna vara så illa att jag skulle ligga och vända och vrida på mig, usch hemska tanke… Men jag somnade om, och drömde, som jag drömde…

Jag var och hälsade på på Wisteria Lane. För er som inte vet, så är det helyllegatan i Desperate Housewives. Där träffade jag Carlos och Gabrielle. De båda har ju varit lite extrema på sistone, sedan Carlos dödade Gabrielles styvpappa. Nu hade Gabrielle flippat ut totalt, och ville gå och döda alla som försöka sätta dom bakom lås och bom. Carlos var lite mer nyanserad, och tyckte att detta var lite onödigt, men Gabrielle stod på sig. Efter en liten stund kommer två killar ut på verandan där vi stod. Jag minns inte helt vad dom skulle föreställa att vara, men nu var dom onda, och dom hade ringt till några andra snubbar, bountyhunters, som skulle komma och ta fast C och G. Jag började nu bli lite orolig, det här var lite i läskigaste laget, men vart skulle jag ta vägen.
Då kom två nya killar, som tyckte att jag skulle följa med dom. Det lät ju väldigt mysko, så jag vägrade. Dom stod på sig, och jag stod på mig, jag följer väl inte med några okända killar när det står bountyhunters med vapen i trädgården.

Efter ett tag insåg jag dock att jag måste göra något, så jag gick efter killarna. Då visade det sig att dom bara ville bjuda på picknick. Dom hade dukat upp en filt med mat på en typ brygga (utan vatten) utanför ett stort hus. Jag slog mig givetvis ner, och var glad att jag var räddad från Wisteria Lane. Jag började frysa ganska snart, och då trollade dom fram en Houdini (fleecetröja) till mig, varmt och skönt. Det var fler som frös, för en av killarna hade typ en onepiece, men den var i dun, och liknade mer en sovsäck, men med ärmar och luva. Petrolgrön var den, mycket snygg må jag säga.

Men innan vi hann börja äta någon mat så försvann dom, men dom lovade att komma tillbaka. Långt senare hade dom fortfarande inte dykt upp, så jag gick för att leta efter dom, inne i det stora huset. Där var tydligen en stor restaurang eller liknande, för där hittade jag Fredrik. Han var på konferens med sitt jobb. När dom är på konferens har dom tydligen likadana träningsoverallen på sig, för det hade dom nu. Vinröda, typ Adidas. Dom är bara 4 st, men det såg ändå lite roligt ut där dom satt vid ett bord och såg likadana ut. Fredrik såg dock ut som om han tyckte att det var det naturligaste i världen.

Han tipsade mig om att leta i rummet närmast utgången, men där var ingen…

Sen blev det nog en ny dröm, för helt plötsligt var jag på jobbet, i något stort möte. Detta möte bröts plötsligt upp kl 14, för nu var det fika. Men oj! Jag hade ju glömt att jag bokat in fika kl 14, jag som inte tagit ut tårtan. Den måste ju tas ut 20 minuter innan för att ens vara skärbar. Jag rusade ut i köket, bara för att inse att min gamla chef tagit ut tårtan för mig, så snällt. Hon hade även tagit fram min sockerkaka jag bakat. Denna hade hon dock även garnerat, men cashewnötter, vilket jag inte riktigt gillade. Men hon hade ju varit så snäll, så jag lät det vara. Men när någon sedan frågade om det var en pepparkakesockerkaka, och hon svarade ja, då blev jag lite sur, för det var det inte alls, det var ju en frukt och frö sockerkaka…

Sen vaknade jag, och då var kl 6 och jag hörde prasslet. Dock lyckades jag somna om den här gången också, och drömma så klart. Den här gången drömde jag att Fredrik kom och väckte mig med sång. Men tydligen har Fredrik och hans familj en annan tradition, dom sjunger en helt annan sång. Och denna sång är så svår, så Fredrik var tvungen att ha texten med sig. Denna var skriver för hand, med spretiga bokstäver, på ett gäng ihoptejpade A4-ark. Men inte nog med det, dessutom hade melodin till denna sång bytts ut i år, så han var tvungen att spela den på Spotify samtidigt, så att han ens skulle kunna sjunga den, då han inte kunde den nya melodin (precis som om han inte kunde ha sjungit den gamla melodin istället…). Det gick som det gick, och var inte alls särskilt vackert, och jag undrade varför han inte bara kunde sjunga Ja må han leva istället.

Jag vaknade sedan upp, till ny sång, den rätta, vilket var en lättnad. Och jag insåg ju då också att jag faktiskt somnat om trots allt. Så där kom Fredrik, sjungande, och med paket. :) Jag fick en bok, Månpalatset av Paul Auster, och en hushållsassistent, valfri. Det lutar mot en Kitchen Aid. Vilken snäll sambo jag har. :)

Sen började sms:en och hälsningarna på Facebook rulla in… Det är en del av det jag gillar med att fylla år, att alla uppmärksammar en, och tack vare Facebook även de man inte växlat ett ord med på flera år. Dom har skrattat lite åt mig på jobbet på sistone, då jag har pratat om min födelsedag sen i början av december, men det hör väl ihop med att jag verkligen tycker om att fylla år, då vill jag väl kanske också att folk ska veta det så jag får många grattis. :)

Man kan väl säga att jag typ mutade mina kollegor till att säga grattis, då jag hade med mig både dajmtårta och maränger idag, och bjöd in alla som ville fika lite. Och jag fick till och med presenter. Anders gav mig en påse djungelvrålsklubbor, dom är sjukt goda. Eddie gav mig ett hemmagjort halsband, och Joni hade gjort ett jättefint kort (Anders är vuxen, Eddie och Joni är fem respektive sju).

Nu har precis de sista gästerna gått hem, har haft kalas på hemmaplan också. Och det var inte för att få presenter, utan för att få baka, och givetvis äta, tårta. Det var mycket trevligt, och jag fick presenter, vilket ju inte alls var meningen. Det känns lite sniket att bjuda in till kalas, bara för att få presenter, jag vill ju inte tvinga folk att köpa nåt, jag ville ju helt enkelt bara få fira mig själv…

Nu ska jag avsluta min födelsedag med att gilla en himla massa på Facebook, och kanske packa lite också, vi åker till London imorgon eftermiddag. Summa summarum har det varit en bra födelsedag, med många fina presenter, och jag ser redan fram emot nästa år, nästa födelsedag! Fram tills dess får jag fokusera på Fredriks födelsedag, det är ju nästan lika roligt när han fyller år. :)

Tack för alla gratulationer!!!