År: 2011

Idag var det så dags att lämna paradiset på Key Largo. Vi tog en ganska snabb frukost, ett snabbt dopp i poolen innan vi checkade ut. Det skulle bara ta en timme att köra till Miami, så vi hade planerat några stopp på vägen, Ross och Nike Town (stor Nike-butik)… Det blev två Ross, som inte gav några fynd, och Nike Town visade sig vara en hel mall, så vi blev där en stund.

Vi anlände i alla fall utan problem till South Beach och vårt B&B som vi bokat. Ett mysigt litet ställe med 10 rum och en bakgård med pool och solstolar. Det ligger 6 gator från stranden, så det är lugnt och skönt, men ändå nära till där det händer. Vi gjorde oss hemmastadda på vårt rum, och gick sedan ut, gissa vart, jo till Ross om låg inte alltför många gator bort. Dock inga fynd där heller, börjar nästan tappa hoppet… Vi tog sedan ett par timmar och gick runt på South Beach, i hettan, det var helt galet varmt, vilket jag i och för sig sagt varje dag, men idag var nog värst… Det blev lite bättre när solen gått ner, och då blev vi också lite hungriga, så vi gick till Espanola (hittade inte den lilla böjen som ska vara över n:et) som skulle ha många restauranger. Vi fick i oss mat, men det kändes väldigt turistigt, och det var inte jättegott. Så nu vet vi att vi inte ska gå tillbaka dit.

Vi avslutade kvällen med en väldigt god italiensk glass, det var vi värda, och sen promenerade vi hemåt. Planen för morgondagen är att göra vår sista seriösa satsning shopping, på Dolphin Mall. Dom lovar inte så jättebra väder imorgon, så då passar det väl bra med shopping. :)

Idag tog vi sovmorgon, klockan ringde inte förrän kl 9, det var skönt. :) Vi tog det lite lugnt, och gick sen iväg till frukosten. Idag bytte vi flingorna mot en american waffle, vet dock inte om det egentligen var ett bra byte, jag tror jag byter tillbaka imorgon…

Då den stora planen med dagen var den inbokade snorkelturen kände vi att vi inte ville vara i solen så mycket innan dess, den skulle ju innebära ett par timmar på öppet hav, sol så det räckte… Vi gick därför tillbaka till rummet efter frukosten, slappade lite till, och satte oss sedan i bilen och åkte iväg till något som enligt stora reklamskyltar över hela The Keys ska vara ett Sandal-outlet. Vi hade även sett att dom skulle ha billiga t-shirtar (3 för 70 kr), och tanken var att köpa så att vi skulle kunna snorkla i en ordentlig tröja för att slippa att bränna oss. Det hela var dock en besvikelse. Dels var sandalerna varken snygga eller billiga, och de billiga t-shirtsen var ett 30-tal på en hängare, varav hälften var för barn och resten typ i storlek 2XX. Vi hittade i alla fall tre som vi köpte, det är väl tveksamt om dom får följa med hem. Dom fyllde i alla fall sitt syfte under snorkelturen.

Väl tillbaka på hotellet gjorde vi i ordning vad vi skulle ha med oss, och smorde in oss ordentligt. Vi stannade till vid poolen på väg ner och drack lite vatten (det finns alltid isvatten att ta på bardisken) och sen gick vi till dykcentret. Vi fick fylla i en lapp som jag inte riktigt hann läsa på, men jag antar att vi skrev under på att inget är arrangörens fel och att jag får skylla mig själv om jag skadar mig. Jag skrev datumet fel och kladdade därför lite, då blev jag ombedd att skriva en liten kråka precis vid datumet också, dom vill verkligen vara säkra på att inte bli stämda. Vi fick också veta att det skulle vara lite ”rough” där ute, det blåste lite mer idag än tidigare. Men så illa kan det väl inte vara tänkte jag, dom vill bara försäkra sig om att ingen klagar…

Vi fick hjälp med att plocka på oss utrustning, mask, snorkel och fenor, eller som jag hade sagt, cyklop, snorkel och simfötter… Vi satte oss sedan och väntade vid båten. Det visade sig att det bara var fyra personer till som bokat in sig, varav tre skulle dyka och en snorkla. Förutom oss sex var det också en kapten och tre instruktörer, en för dykning och en för snorkling, och en som typ blev över… Då korallrevet ligger ca 1 mil utanför ön tog resan en stund. Det ligger dessutom på andra sidan ön, där det blåser lite mer (vår sida är ganska skyddad av andra öar), så det var lite högre vågor än jag räknat med, jag som har en tendens att bli lite åksjuk… Det gick dock bra, tills vi stannade, då satte det igång. Men då skulle vi ju i vattnet, så det var bara att bita ihop. Det som istället blev lite jobbigt då var att jag inte är en van snorklare, och att snorkla i enmeters vågor är absolut inte något jag är van med. Vi hade fått en snabb genomgång av den väst/flytväst vi skulle ha på oss, men det var typ allt. Precis innan vi skulle i blev vi varnade för brännmaneter, det låg en precis vid sidan av båten. Vi hoppade i i alla fall, och det var ändå okej att vara i, man såg otroligt bra, och precis nedanför mig var ett helt stim av gul-svart-randiga små fiskar. Men så var där helt plötsligt en manet, och jag fick lite panik, och då blev det lite jobbigt att andas, och så började jag simma mot båten, och så var det tre maneter till runt stegen, och så fick jag ännu mer panik i vågorna. Jag simmade runt båten istället och kom upp och fick av allt och satte mig att andas lite normalt. :) Efter en stund kände jag mig redo att ge mig på det igen, den här gången gick allt mycket bättre, och jag låg nog i en kvart eller nåt i alla fall. Det var otroligt mycket olika fiskar, men jag har ingen aning om vad för några. När jag fått i mig tillräckligt mycket saltvatten gick jag upp båten igen och kände mig nöjd för det här stället. Dock innebar ju detta att jag var tvungen att sitta på en väldigt gungande båt, jag mådde faktiskt mindre illa befinnandes i vattnet, men men, det var bara att stå ut.

Efter ytterligare 20 minuter var det dags att åka vidare till nästa ställe. Nu kände mig jag ganska bekväm med vad det innebar att ligga bland vågorna, så nu var jag i ganska länge från början. Det fanns maneter här också, men inte lika många och framför allt inte lika nära mig. Den snyggaste fisken vi såg lyckades vi också spåra i en ”fiskbok” som dom hade ombord, det var en Stoplight Parrotfish. Den ser tydligen olika ut i olika stadier, och det här var ”Terminal phase”.
Jag kände mig inte helt bra, så jag gick upp efter en stund och kände mig nöjd. Jag försökte sitta på båten och titta på horisonten för att må lite mindre illa. Jag vet inte om det blev bättre av det, men det blev i alla fall inte sämre. Fredrik däremot, han låg i länge, tills jag tvingade honom att gå upp 10 minuter innan vi skulle åka tillbaka. Så fort båten började röra sig igen började jag också må bättre, och när vi kom närmre land försvann vågorna, och så också mitt illamående. Om jag hade fått bestämma så hade jag gärna snorklat när det var vindstilla, men jag fick ju inte bestämma… På något sätt var det ändå lite coolt att ha legat där i jättevågorna. Fiskarna var inte rädda för oss heller, ibland kändes det som att jag skulle kunna sträcka ut handen och klappa dom, men jag försökte inte. :)

Vi kom tillbaka till hotellet strax före fem, och då la vi oss vid poolen. Det kom också in lite moln, så det var nästan skönt att ligga där (fast vi var ändå tvungna att bada emellanåt). Efter nån timme gick vi upp på rummet och tog en dusch och kollade upp vilken restaurang vi skulle åka till idag. Målet för kvällen blev Fish House, vilket när vi kom fram visade sig vara stängt… Men dom hade även en systerrestaurang (vägg i vägg) som hette Fisch House Encore, så vi tog den istället. Vi åt som namnet antyder fisk. Jag åt Grouper (fråga mig inte vad det är på svenska) och Fredrik åt Tonfisk. Hans tonfisk både smakade och såg ut som en stor stek… Vi blev proppmätta men tog ändå in en Key Lime Pie till efterrätt. Den här var godare än den vi åt i Key West.

Nu är vi tillbaka på hotellet, zappar lite på tv:n och ska nog kolla upp lite hur vi ska göra imorgon. Imorgon checkar vi nämligen ut och drar vidare mot Miami. Nu får det vara slut med sol och bad. Sammanlagt tre dagar blev det, vilket jag känner räcker och blir över, jag blir lite lätt uttråkad av att bara ligga still… Det blir väl förmodligen något eller några dopp på South Beach i Miami, men tanken är väl också att vi ska se en del, och kanske shoppa lite till… :D

Frukosten var bra, bättre än alla andra hotell, men det hade varit dåligt om den inte varit det, med tanke på att detta ska vara ett lite lyxigare hotell. Imorgon ska vi utforska den delen av frukosten vi inte mäktade med, pannkakor och omeletter…

När frukosten var avklarad tog vi en lite promenad och spanade in omgivningarna, det är ett ganska stort område. Men sen kröp vi in under varsin parasoll, och där stannade vi tills klockan nästan var fem. Vi kröp i och för sig ut ganska många gånger för att ta en dopp i den fortsatt svala poolen, vilket behövdes även om vi satt i skuggan hela dagen. Det är hur lugnt som helst här, många av dom som var vid poolen igår checkade nog ut igår eller idag på morgonen, för idag var det totalt typ 25 pers, misstänker att det inte brukar vara lika många tomma solstolar när det är högsäsong…

Innan vi gick upp på rummet för att göra oss klara för middag gick vill till aktivitetscentret Pirate Island Divers och bokade in oss på en snorkeltur imorgon. Det ska bli spännande. Ett par kilometer utanför öns södra kust ligger John Pennekamp Coral Reef State Park, och det är dit snorkelturen går, med två olika stopp.

Idag har vi ätit middag på Mrs Mac´s, det var gott, men dom var nog lite busy, för vi blev lite bortglömda i vårt hörn, men vi överlevde, och nu ligger vi på hotellrummet och kollar på första avsnittet av nya säsongen av 2 1/2 Män. Charlie har ju lyckats dö, och nu ska Ashton Cutcher ta över hans plats som en lite bortkommen yngling med mycket pengar på banken. Det lär nog bli annorlunda…

Så var det dags att lämna Key West och åka tillbaka över öarna till Key Largo. Jag vaknade i natt och hörde då hur det spöregnade ute, det var helt galet… När vi tittade ut genom fönstret på morgonen var det fortfarande grått på himlen, men vi ska ju tillbringa ett par timmar i bilen, så det gjorde inget…

Vi intog frukost och checkade ut ganska snart och lämnade stan. Efter en liten stund såg vi helt plötsligt en Ross (Dress for less), hur kunde vi missa den på vägen in. :) Vi hade ju inte bråttom till något, och vädret var ju inte det bästa, så vi svängde in, och jag fyndade… En Calvin Klein klänning för under 300 kr, det kallar jag fynd. Den kommer komma väl till pass för många finfredagar framöver. Vi körde vidare, och hade ett planerat stopp på vägen, Baby´s Coffee, tydligen kan man få en riktig kopp kaffe även i det här landet, och det ville vi ju testa. När vi närmade oss Baby´s började det regna igen, men det var ändå lugnt att gå in utan paraply. Väl inne däremot såg vi plötsligt hur himlens portar hade öppnats, och regnet bokstavligen öste ner, det var helt galet att se alla dessa hojåkare svischa förbi, något nerböjda för att komma undan regnet. Vissa var bättre klädda än andra, det märktes att inte alla räknat med regn. Två åkare kom in i värmen och köpte varsinn kaffe, tjejen frös så hon skakade… Ett tag var det värsta wet t-shirt tävlingen på utsidan, för män. Vi höll oss kvar och drack vårt faktiskt goda kaffe tills det hade lugnat ner sig, sen var det dags att köra vidare.

Vi tog ett stopp till, på McDonalds, för lunch. Strax efter två checkade vi så in på vår resort. Vi hade bokat ett rum med balkong, men med ”no view”, men nog fick vi view alltid. Rakt ut över havet, hur mysigt som helst, och vi klagar inte… Vi stannade en stund på rummet och gjorde oss hemmastadda, sedan gick vi ner till stranden. Det var helt galet varmt, så det var tur att det ibland dök upp några moln som gav lite svalka. Havet gav ingen svalka, det kändes inte att man badade, det måste ha varit lika varmt som i luften. Efter någon timme tänkte vi testa poolen istället, det ångrar vi inte, den var nog bara 27 grader varmt, kändes hur svalt som helst, så där stannade vi resten av eftermiddagen.

Efter lite mer slappande på rummet gav vi oss iväg mot en restaurang vi surfat fram, Conch House. Det var en mysig familjerestaurang med väldigt trevlig personal och god mat.

Väl tillbaka på hotellet kollade vi lite mer på vilka restauranger vi ska besöka, och vilken av snorkelturer vi ska boka in oss på. Det lutar mot att det blir den som avgår härifrån hotellet, det är ju lite bekvämt…

Det ska bli spännande att kolla in frukosten här imorgon, för att se om den är något bättre än på alla små hotell vi bott. Frukost är väl inte amerikanernas bästa helt enkelt…

Vi började dagen med frukost på verandan, i skuggan som tur var, för även om klockan bara var strax före nio så var det redan väldigt varmt… Vi pratade om ett morgondopp i poolen, men bestämde oss för att istället gå direkt till stranden.

Key West är inte känt för sina stränder, det finns ett par stycken, men ganska små, vi gick till den största av dom, den är kanske 100 meter lång. Det finns i och för sig fler stränder, men dom hör enbart till diverse beach resorts. Vi kom fram vid halv tio, då var det väldigt lugnt, och vi lyxade till det med varsinn solstol och ett parasoll. Parasollet var dock för stunden överflödigt, då det låg ett stort mörkgrått moln precis över stranden. Vi lade oss på plats och väntade ut molnet, runt omkring var det idel blå himmel, så solen skulle väl dyka upp någon gång. Efter en liten stund kom det några droppar regn, men vi låg ju under vår parasoll, så vi märkte bara lite på benen, vilket nästan bara var skönt, det var ju fortfarande väldigt varmt…
När solen väl dök upp igen, kanske en kvart senare, vågade vi fälla ner parasollen och njuta av solen en stund, klockan var ju inte så mycket, så vi tänkte att vi skulle klara oss från brännskador. Bada gjorde vi också, mycket och länge. Jag klarade bara av att ligga typ en kvart åt gången i solen, sen var det dopp som gällde. Enligt strandens egna skyltar var det 32,8 grader i luften (skuggan) och 32,2 grader i vattnet, egentligen inte så mycket svalka med andra ord, men konstigt nog kändes vattnet kallt (eller i alla fall svalt) när man stoppade i fötterna, så det var skönt. Efter nån timme vågade vi inte vara i solen längre (trots solskyddsfaktor) så vi fällde upp parasollen igen och låg bara och njöt i skuggan och tittade på folk. Det var bl.a. någon konstig ny vattensport som fick allas uppmärksamhet. Minns ni han som tände elden på OS i L.A. 1984, han flög med en motor på ryggen med facklan upp till elden. Nu var det istället en man med en motor på ryggen som sprutade vatten i sådan fart att han både kunde åka framåt och upp och ner. Han var nog som högst 8-10 meter upp i luften. För att klara detta hade han en lång slang hängande efter sig som gick till någon manick som låg och flöt på ytan. Han såg väldigt rolig ut i alla fall, som en Buzz Lightyear eller nåt…
Vi låg kvar under vårt parasoll tills det var dags för lunch, vid typ ett, då packade vi ihop oss och till Cuban Café och åt en kubansk macka och drack en väldigt god smoothie. Sen gick vi till hotellet och njöt av kylan på rummet. Vid tre tog vi på oss så lite som möjligt (men var ändå respektabla) och gick iväg mot Hemingways gamla hus, som nu bivit ett museum. Om vi tyckte att det var varmt när vi låg på stranden så var det ännu varmare nu, helt galet, vi sökte upp varenda skugga som fanns på vägen… Det var i alla fall kul att se Hemingways hus, även om han själv inte bodde där så många år. Vi tog sedan en snabbis på byn, köpte en glass och gick sedan tillbaka till hotellet och la oss i poolen, det var skönt…

Idag väntade vi med att gå för middag tills solen hade gått ner, det var otroligt mycket skönare ute då. Idag var målet en restaurang vi visste inte hade semesterstängt. Det blev lite kubanskt tema idag, för även middagen var en kubansk restaurang. Den såg inte så mycket ut från utsidan, och inte från insidan heller för den delen, men maten var väldigt god, och rimliga priser. Det enda som inte var så gott var den kubanska espresso vi tog efter maten. Det var så mycket socker i att jag inte kände kaffesmaken…

Efter maten gick vi ner mot centrum igen och efter en stund slank vi in på ett kafé och åt en Key Lime Pie, det måste man ju ha äitit när man varit här. :) Det var dock inte så speciellt som jag trott, men men… Det var lika mycket folk på stan idag, om inte fler. Det var i alla fall definitivt fler som rivstartade sina bågar. Bensinångorna och avgaserna låg som en dimma över centrum. Det ihop med cigarrdoften gjorde mig lite trött, så vi började vår vandring hemåt genom folkmängden.

Nu är det snart dags att sova. Imorgon checkar vi ut och drar vidare mot Key Largo, där vi ska bo på Marriott Bay Beach Resort i tre nätter. Där kommer vi få njuta av privat strand, och det finns inte så mycket annat att göra, så det kommer bli lugnt och skönt. Vi får se hur vädret blir bara, dom lovar lite försämring på den fronten nu de närmaste dagarna… Oavsett kommer det ju fortfarande vara varmt, så det går ingen nöd på oss. Lite regn kanske dessutom tar bort alla hemska insekter som äter upp oss…

Så var det dags att närma oss den del av resan som är tänkt att vara lite mer lugn, stanna flera nätter på samma ställe och kanske njuta lite av solen och värmen genom att tillbringa lite tid på stranden.
Vi lämnade därför Florida City i morse vid strax efter nio för den ca 18 mil långa färden hela vägen ut över The Keys till Key West. Vi räknade med mycket trafik, det var ju ändå 10 000 motorcyklar som också skulle ut, men det var hur lugnt som helst, så det tog bara de dryga 3 timmarna som GPS:en sa att det skulle ta. Det är en hel del öar som ska åkas över, det går inte ens att räkna dom. Vägen var på sina ställen ganska tråkig, som att köra igenom en ganska liten stad, men sen glimrade det till och så befann vi oss precis vid vattnet. Det mest spektakulära var nog 7 miles brigde, som är precis vad den heter. På den här bron fick jag inte dödsångest, trots att räckena precis som förra gången bara bestod av låga betonggrisar.

Väl framme åkte vi direkt till vårt hotell, Southermost Guest House, dock var det för tidigt för att få rummet, så vi gick ut på byn en stund, i den stekande hettan, över 40 grader i solen… Vi var in i en butik där butiksinnehavaren var ett stort fan av Stockholm (och mina reflexer jag hade på ryggsäcken). Han pratade väldigt varmt om både skeppet Vasa och Gamla Stan, men framför allt Café Opa, vi misstänker att det var Café Opera han menade, men frågade inte. Det var helt galet där i alla fall tyckte han. :)
Vi fick i alla fall ett litet hum om hur Key West ser ut, men till slut gav vi upp och gick tillbaka till hotellet och la oss i poolen, och då menar jag i poolen, vi låg i i nästan en timme innan vi fick vårt rum, det var väldigt skönt…

Vi slappade en stund, surfade lite på vad vi ska hitta på i Key West, framför allt på restauranger. Detta hade vi dock inte mycket för, för när vi väl gav oss ut igen, först för att titta på den strand vi nog går till imorgon, men också för att hitta restaurangerna, så visade det sig att våra två förstahandsval var semesterstängda, typiskt… Vi tog oss då istället genom stan och ut till torget där man hyllar solnedgången, och den här gången såg hela (vi har sett nästan hela vägen ner några kvällar tidigare). Det var mycket folk, och väldigt fint, men mat måste man ju ha, så i gick till red fish blue fish, en fiskrestaurang som ni nog förstår. Jag åt en räk- och vitlökspasta som var väldigt god och Fredrik dagens fisk, som var Mahi, vilket också var gott.

Sen var det dags att göra Key West by night. Nästan hela Duval St (huvudgatan) var avstängd, och det stod bågar i långa rader på båda sidor, och i mitten var det folk och ett och annat försäljningsstånd. Det var kul att se allt ståhej, men det var också skönt att sedan komma ner på våran del av Duval St, där lugnet hägrade, det betyder att vi kan sova gott. :)

Imorgon blir det strand, lite stad och förmodligen också pool…

Idag var det dagen då vi skulle besöka Everglades, och förhoppningsvis få se lite aligatorer (jag såg en redan vid Kennedy Space Center, men det gick så fort så det räknas knappt). Även denna dag behövde vi hitta frukost först, och det slutade med ett nytt besök på Perkins, jag åt typ samma som igår fast med rullade pannkakor till, var lika gott idag. Det råkade också ligga en outlet precis bredvid, så givetvis tog vi en liten titt. :) Jag fick köpt ett par Converse, dom har stått på shoppinglistan sedan vi kom. 340 kr, helt galet att det kan kosta 700 i Sverige för samma skor.

Vi valde att köra vägen till Everglades som till viss del går igenom, så vi skulle få se lite mer. Planen var sedan att åka en Airboat och sen åka in lite längre söderut och promenera lite. Vi hade redan innan bestämt vilken firma vi skulle åka båt med, vilket var tur, för det hade nog varit svårt att välja, vi åkte nog förbi ett tiotal andra på vägen. Trippen skulle ta 35-40 minuter, men innan båten lämnade fick vi en liten djurvisning. Vi fick se diverse sköldpaddor, ormar och en vääääldigt liten aligator, tydligen bara några veckor gammal. Alla dessa djur var sådana som bor i Everglades, men som chansen att vi skulle få se var små. Sen fick vi hoppa ombord på båten. Det var sjukt varmt, termometern i bilen sa 32 grader, i skuggan, båten var hela tiden i gassande solsken. Som tur var blåste det en del när båten drog på lite. Precis som vår djurguide sagt så såg vi inte så mycket djur, men det var ändå ganska coolt med känslan av att sväva fram på vattnet. På sina ställen var det inte mer än typ 20 cm djupt. Efter en stund kom så det vi alla hoppats på, en aligator, livs levande, precis framför båten. Vår kapten saktade ner och vi låg stilla en stund i vattnet. Aligatorn simmade nyfiket runt båten så vi alla fick ta bra bilder. :) Sen bar det av tillbaka mot bryggan, utan fler djur i sikte. De plastiga sätena vi suttit på var sjukt varma redan när vi satte oss, efter 40 minuter var dom inte svalare, så både jag och Fredrik var alldeles dyblöta i ändan, och likaså var alla våra resekamrater på båten. Det var bara att svida om när vi kom till bilen, vilket var otroligt skönt…

Vår plan att åka in längre söderut sket vi dock i. Off Season är också lika med mosquito season, vi blev nästan sönderbitna bara under de dryga 10 minuter som djurvisningen varade, jag vill inte ens fundera på hur vi hade sett ut om vi dessutom hade gett oss iväg på en promenad in i träsket. Dessutom tyckte vi inte att det egentligen var så mycket att se. Det var vatten, buskar och sjögräs. Djuren hade ju gått och gömt sig, och vem vill förresten springa på en av de giftiga ormar som finns därinne…

Vi begav oss istället mot Florida City, där vi bokat kvällens boende. Väl där började Fredrik med ett dopp i poolen, medans jag som vanligt tittade på. Vi hade hunnit tillbringa en kvart på rummet, och dom är ju alltid iskalla, så jag var snarare frusen än badsugen. Efter det drog vi i alla fall iväg för lite shopping och middag. Precis nästgårds låg ytterligare en outlet, men den var ganska dålig, så vi lämnade snart, och begav oss istället till Ross ”Dress-for-less”. Där hamnar mycket av designerkläderna när dom inte lyckats säljas på diverse outlets. Det innebär ju också att det är väldigt mycket skit, men man kan fynda. Vi besökte en utanför Orlando, då hittade jag inget, men nu blev det två klänningar. Inga märken jag kände till, men jag betalade totalt 250 kr, så det är skit samma. =)

Vi åkte sen över gatan till Olive Garden, en italiensk kedja, typ fastfood, fast italienskt. Det var väl sådär, men vi blev mätta i alla fall. Nu är vi tillbaka på hotellet, på utsidan festar lite motorcykel-folk, dom laddar väl precis som vi för Key West imorgon, vi laddar bara lite lugnare. Vi kommer ju inte vara ensamma på vägen ner mot Key West imorgon, då det är Annual Poker Run den här helgen. Kanske lite dålig tajming av oss, men samtidigt kan det bli en upplevele…

Nu är det dags att sova, det kommer bli ett par timmar i bil imorgon, kanske fler än vi räknat med beroende på hur många motorcyklar vi ska slåss med…

Vårt helylle-amerikanska motell serverade tyvärr inte frukost, så planen var att ta något snabbt på vägen. Det ligger ju ett IHOP (International house of pancakes) eller Waffle House i vartenda gathörn känns det som. Vi började dock med ett morgondopp i poolen, eller ja, Fredrik badade, jag fotade. :)
Dock visade det sig att frukostställena inte duggade tätt, så den snabba frukosten vi skulle inta så snart som möjligt hade efter 45 minuter fortfarande inte blivit någon frukost. Vi hittade till slut en skylt med Dunkin Donuts och kände att vi var tvungna att köra av, om vi skulle få någon frukost. Då visade det sig att det ändå var 3 miles kvar. Men vi körde på, bara för att inse att vi inte hittade något Dunkin… Vi fortsatte på samma väg, och helt plötsligt ser jag en skylt där det står ”Restaurant, Bakery”, det måste vara frukost också tänkte vi och körde in. Perkins hette det, och nog serverade det frukost alltid. :D
Jag åt en ”Good Berry”, den bestod av två stekta ägg, två baconskivor, en typ Rösti fast amerikaniserad och två sötade toast med blåbär, jordgubbar och sötad grädde, Yammi!! Fredrik åt en Grannys’ Country Omelette, en rejäl rullad omelett, samma rösti och 3 amerikanska pannkakor. Till detta en hel kanna kaffe. Behöver jag säga att vi blev mätta… Men också mycket belåtna, det var ruggigt gott!

Vi körde sedan vidare mot Sanibel Island som var dagens mål. Visa av erfarenheten med letande av hotell igår så bokade vi ett redan i morse innan vi åkte. Det var totalt 12 mil att köra, men på tidvis långsamma vägar, så vi var framme vid strax efter ett. Vi checkade in direkt. Hotellet är vårt dyraste hittills, men det ligger precis vid stranden, med privat strand och solstolar och även pool, så vi känner att det var värt det. Vi gick direkt ner till stranden och ockuperade två solstolar. Vi stod ut i typ 10 minuter innan vi var tvungna att bada, det var så sjukt varmt. Det var ju lika varmt i vattnet som igår, så det var ju ingen svalka direkt. Att ligga i vattnet var typ som att vara i skuggan, så det är ju åtminstone lite skönare än i solen. Jag låg nog i i 20 minuter.
Sanibel är känt för sina snäckor. Man kan (med lite tur) hitta fantastiska sådana i alla de former. Så det jag roade mig med i vattnet var att undersöka botten efter fynd. Vi båda hittade några fina (många är trasiga). Till slut stod jag inte ut längre, och vi gick istället upp till poolen och la oss i skugga. Det var grymt skönt.

Vid fyratiden kände vi att det var dags att undersöka ön lite mer, så vi satte oss i bilen och gav oss iväg. Vi hittade först ett typ köpcenter, men där var mest tingel-tangel, så ingen shopping. Vi körde istället vidare mot ett typ naturreservat där man kör bil på en speciell väg. Vägen är enkelriktad och man får bara köra 25 km/h och man kan parkera vart man vill efter vägen för att gå ut och titta efter djur (eller njuta av naturen). Vi såg lite hoppande fiskar och några fåglar. Jag fick också se en skymt av något som såg ut som en korsning mellan katt och räv, jag har ingen aning om vad det var för djur.
Efter detta åkte vi vidare mot Bowman Beach, den strand som ska vara allra bäst för snäcksamling. Vi var där ca en timme och gjorde några fina fynd. Men det allra bästa var att det precis vid strandkanten helt plötsligt dök upp Sjökor. Dessa varelser hade vi läst om, men trodde inte att vi skulle få se. Det var nog en 5, 6 stycken som simmade långsamt framåt, och lite då och då stack upp nosen över yten. Vid ett tillfälle verkade dom leka lite också, för då fick vi se lite mer av dom. På ett ställe var det ett par (ett mänskligt sådant alltså) ute i vattnet och badade, sjökorna simmade helt sonika förbi dom, några innanför och några utanför. Paret såg inte ut att ens märka av det, eller så var dom vana. Sjökor är vegetarianer, så dom är helt ofarliga…

Innan det var dags att åka vidare och få i oss lite mat la jag upp mina snäckor på stranden så att Fredrik skulle kunna fota. Jag kände att jakten på den perfekta snäckan var roligare än själva tanken på att släpa med dom hem, så jag nöjde mig med bilder. Precis när vi fotat klart kom två kvinnor gående. Dom tittade lite grann på min snäcksamling, och saktade ner när dom såg att vi var på väg att lämna. Den ena kvinnan hade en påse med snäckor i handen, så dom hade nog letat en del själva. Jag misstänkte att dom var lite sugna på mina, men dom vågade sig inte riktigt fram. Inte ens när vi verkligen lämnat vågade dom, utan till slut ropade hon med påsen och frågade om det var våra snäckor. Jag ropade tillbaka att det var fritt fram, att det var jakten som var rolig, hon såg väldigt glad ut över detta, jag kände mig nöjd med att mina fynd var eftertraktade. :)

Nu var det dags för middag. Vi såg ett ställe på väg från hotellet som såg mysigt ut, så vi åkte dit. Sanibel Cow, det var kor överrallt därinne, prydnadskor alltså… Jag åt en Floridiansk variant av Paella, det var så mycket fisk och skaldjur att jag knappt åt något ris, men gott var det… När vi lämnade restaurangen var det beckmörkt ute, så vi såg inte så mycket på vägen tillbaka.

Nu är vi i alla fall på hotellet igen. Kollar lite på tv, jag bloggar uppenbarligen och så ska vi kolla på hotell för morgondagen innan det är dags att sova. Imorgon bär det av mot Everglades. Planen är att försöka åka på en sån där svävar-tur, och förhoppningsvis se lite djur. Annars mest glida runt inne i Everglades och se om det är något att ha.

Det var allt för idag folks!