År: 2010

Det blev lite ändring i planen i sista sekunden. Vi började dagen med Tokyu Hands, en stor affär som i vissa guider liknas vid Clas Olsson. Men efter ett besök där (som lär bli ett till) skulle jag säga att det är som Clas Olsson, Teknikmagasinet, Panduro, Kicks, Accent, en välsorterad köksavdelning och en välsorterad badavdelning på en och samma gång plus lite till. Detta utspritt på 5 våningar, en avdelning på varje våning typ. Där fanns allt, helt sjukt kul. Vi ville köpa allt med, men det går ju inte, så jag fotade lite av roliga grejer och avdelningar. Vi trodde inte det skulle finnas så mycket kul att titta på, så vi hade varit lite väl optimistiska vad gällde tiden, så besöket på Toto Super Space fick skjutas upp till eftermiddagen. Fredrik hade nämligen sett att varje söndag i Harajuku, så samlas stadens Rockabilly-folk där och showar lite. Vi kom dit vid strax före 12, men då hade vi nog redan missat det, tyvärr. Vi tog dock chansen att istället se den nedre delen av Yoyogiparken, som vi inte såg sist. Då sprang vi också på ett stort VM-tält där man kunde köpa lite tröjor, äta lite och lyckönska laget. När man kom in fick man en jympapåse med Samurai Blue på (Japans landslag kallas så) och på baksidan fanns en liten ”gräsplan” där man skulle skjuta lite prick och trixa, vilket vi givetvis gjorde. Det var en kul upplevelse. :) Japan spelar sin första match imorgon, och nu ska jag hålla på Japan hela VM…

Vi tog sen en fika i Harajuko på Omotesando innan vi drog oss tillbaka mot Shinjuku för besöket på Toto. Vi kom lite fel först, och hamnade på våning 28 istället för 27 i L-building där det skulle ligga. Det gjorde dock ingenting, för vilken fantastisk utsikt vi hade där. Vi kom rätt till slut, men jag blev lite besviken. Det är klart att det fanns en massa high tech toaletten, men vi förstod ju inte vad dom kunde göra. Det fanns några roliga toaletter med ett litet handfat ovanpå, för compact living antar vi. Några toaletter hade automatisk locköppnare (och stängare) som styrdes av sensorer. Så när vi närmade oss hälsade den oss välkomna. Jag hade fått intrycket att det skulle vara ett museum, men det var helt enkelt ett showroom för Toto, där var en massa japaner som skulle köpa nya prylar till sina badrum, och så vi. Det fanns något på våning 26 också, men det var stängt mellan maj och juli. Det kan ju varit där som det var mer museeilikt…

Efter Toto tog vi oss runt lite i Shinjuku på den sidan vi inte rört oss så mycket, på andra sidan stationen från hotellet. Vi hittade en 100 Yen shop där vi köpte en massa roligt godis (som var mer eller mindre gott) och fascinerades över vad som finns att köpa. :) Sen gick vi mest runt och spanade läget. Jag hittade en snygg klänning på Muji, men som vanligt var den för stor. Vi gick till ett Muji till för att se om dom hade en mindre, men dom var slut där med…

Dagens lunch intogs på ett fastfoodställe som heter Yoshinoya. Och snabbt var det. Man sätter sig ner vid disken och beställer. Får direkt in ett glas vatten (någon annan dryck fanns inte), sen beställer man vad man vill ha. Typ kött och ris och misosoppa. Någon minut senare kommer maten. Var väl inte det godaste vi ätit, men klockan hade hunnit bli fyra, så vi ville inte äta för mycket, så vi skulle vara hungriga till middagen. Det var bara kul att ha testat nån mer fastfood, vi testade ju Curry Station i onsdags. Efter lite mer shopping tog vi oss hemåt för att lämna av lite prylar och slappa lite. Fredrik fick i uppdrag att hitta ett okonomiyaki-ställe hyffsat nära, och vid strax efter 19 begav vi oss utåt, med siktet inställt på Wahaha, ett litet ställe några minuter härifrån. Vi hade kollat upp ordentligt vart det skulle ligga, och kollat på street view på google för att se hur det ser ut, inga missöden här inte. :) Vi hittade rätt direkt, fast med en liten omväg förbi ytterligare några affärer. På vägen hittade jag också en typ tygaffär till, men den hade precis stängt, så jag ska försöka hinna med den imorgon eller på tisdag.

Idag fick vi inte blanda och steka vår egen mat, men samtidigt var det lite bekvämt att sitta där tillbakalutad och vänta på maten. Vi tog lite stekta edamame till förrätt, vilket också var jättegott, det måste vi testa hemma. Vi har bara kokat dom. Maten kom in, och jag blev proppmätt, orkade inte ens äta upp, till Fredriks tjusning, mer mat till honom. På vägen hem tog vi ett varv förbi ett Donut-ställe som vi gått förbi några gånger och då har det varit sjukt lång kö. Den här gången var det ingen kö och vi vågade oss in för att kolla vad som är så speciellt. Det såg dock inte så speciellt ut, förutom kanske att dom hade eget bageri. Det blev inga donuts för oss, utan istället hemgång.

Imorgon ska vi till en ny park, ganska nära fiskmarknaden. Den ska höra till en av de finare i Tokyo, så det ska bli spännande att se vad det är… Vi har också bokat bord på en restaurang, Gonpachi, som inspirerat Tarantino till en av scenerna i någon av Kill Bill-filmerna. En riktigt turistfälla, men alla som varit där säger att det är ett kul ställe. Vi träffade två svenskar på Kiddy Land (de enda vi sett) som hade varit där, och dom rekommenderade det.

Idag började vi återigen dagen med en frukost på rummet. Den här gången hade vi köpt små pannkakor istället för bröd med sött. Vad vi missade var ju dock den lilla Hello Kitty loggan, så det var ju sött på dom med, men dom slank ner… Tog lite bilder idag så ni får se hur fint vi dukar… :)

Sen tog vi t-banan till Ueno och började promenaden genom parken. Tydligen är Uenoparken ett stort tillhåll för hemlösa, och när vi kom satt dom på långa rader, eller stod i kö till ett litet tält och fick något papper. Vi gick också förbi ett ställe det var typ tält uppbyggda, där vi misstänkte att det nog bodde en och annan person. Det var dock inget som störde, utan mitt ibland alla dessa hemlösa gick det runt både barnfamiljer, spelades baseball och var en liten thai-festival. Det finns också ett zoo inne i parken. Parken i sig var dock inget speciellt. Den var inte speciellt vacker eller så, men det var ändå kul att se vad Tokyoborna gör en lördag. Fredrik hade kollat upp att det runt Uenos station fanns något som en gång i tiden var Tokyos svarta börsmarknad där det såldes amerikanska varor.  Idag är den dock väldigt japansk. Där fanns en väldans massa som vi redan sett på många ställen, men det var väldigt trångt mellan affärerna, vilket var lite roligt. Det var tre gator, och små passager med affärer mellan gatorna också. Där fanns både skor, kläder och mat. Färsk fisk i massor. Vi var in i en affär som vi tror hade specialiserat sig på sötsaker och köpte lite roliga små burkar med godis. Fredrik stod och tittade lite på sushi-drops, men det slutade med att han tog helt vanliga fruit-drops, till min glädje… Jag fick också köpt mig ett par skor, sneakers, vad annars. Det var i samma affär (samma kedja alltså) som Fredrik köpte sina skor härom dagen. Han fick då ett stämpelkort som jag nu kunde fylla på lite. ABC-Mart heter affären, och finns i hela stan, så det är nog inte helt omöjligt att vi om vi ska handla fler skor handlar där, så vi får lite rabatt… :)

Därifrån skulle vi sen ta oss mot Kappabashi, matdistriktet, men det var läge för lunch först, det var en bit att gå. Vi vågade oss in på ett ställe utan engelsk meny på utsidan, det såg ut att vara något bbq-ställe (vilket verkar ha blivit vår japanska favorit), vilket det var. En grill på bordet och kött på tallriken, och så ris och en liten soppa, sen var det bara att grilla. Det var jättegott, och mätta och belåtna började vi vandringen. Det var Fredrik som kollat upp detta matdistrikt, och jag var rädd att där bara skulle vara restauranger och mataffärer, men ack så jag bedrog mig. Där var i stort sett bara affärer med kökstillbehör, butiksinredningar, skyltar, porslin, plastmat (vilket ju alla restauranger har i sina skyltfönster), take away-lådor, you name it. Där fanns helt enkelt allt. Och så kul det var att gå runt i de mest välsorterade affärerna. Vi har aldrig shoppat så mycket som vi gjorde idag… :) Så vad har vi köpt, egentligen kanske bara onödiga prylar, men väldigt roliga såna… Kanske en och annan användbar pryl till köket också.

Efter alla dessa affärer var vi lite matta, men gjorde upp planen att ta oss till Ginza, det lite flådigare distriktet, för att där ta en kaffe och sitta ner en stund och göra någon sorts ny plan för hur vi skulle beta av det på bästa sätt. Flådigt var det också, vi var tvungna att gå ner 4 kvarter från huvudgatan för att få en kopp kaffe som inte kostade 70 kr. Vi hamnade då på 30, lite mer lagom. I Ginza finns dock en väldigt bra leksaksaffär (känns som om vi bara går i såna), där vi spenderade nästan en timme. Alla affärer är ju ett par våningar, så här började vi på vån 5 och betade oss neråt. Vissa våningar var lite för mycket spädbarn, men på de andra finns det en hel del att titta och klämma och känna på. :) Det finns en del roliga prylar, som är rätt onödiga, men som sagt roliga. Det tråkiga är bara att dom kostar från 200 kr och uppåt, och det känns lite väl dyrt för en pryl man använder några gånger och som sen ligger i lådan och samlar damm. Fredrik köpte sig dock ett suddgummi-set i form av sushi och jag köpte en liten mini-cleaner, för damm på skrivbordet. :)

Vi gick sen huvudgatan fram och fönstershoppade mest, fanns inte så många affärer vi var sugna på. Det blev ett varv på Uniqlo, denna gången ingen koncept-butik, vilket innebär att lite större utbud av ”vanliga” kläder. Men det är nog inte meningen att jag ska köpa några kläder. Jag provade två klänningar i storlek M, men dom var alldeles för stora, och när jag frågade efter mindre storlek fick jag svaret att dom bara görs i M och större. Vilka japaner är dom för undrar jag. Eller är det bara turister som handlar i Ginza, och då behövs större storlekar?? Klockan började nu bli en del, och planen var att ta oss först till Apples stora butik och sen till Sonys högkvarter. På Apple verkade det som om Ipaden precis släppts i Japan, för japanerna var alldeles galna runt de två borden där dom visades. Det blev en kort sväng in eftersom det var så mycket folk, och så gick vi till Sony istället. Tyvärr var deras showroom redan stängt, så vi fick kika lite från utsidan. Istället tog vi oss till t-banan och åkte hem. Vi lämnade av alla prylar hemma, och eftersom klockan redan var nio hade vi bestämt oss för att inte leta restaurang, utan ta stället vi åt på härom dagen, där vi grillade lamm. När vi kom in var det samma äldre kvinna och unga tjej som jobbade, och efter någon sekund lös dom igenkännande upp och hälsade lite extra. Det var lika gott idag, men eftersom vi nu visste ungefär vad det kostade vågade Fredrik sig på att beställa in en skål ris till, och vi tog in lite extra kött, inte för att vi var så hungriga, utan för att det är så gott…

Imorgon ska vi börja dagen på Toto Super Space, det är bäst att jag snor från Res Tokyoguide så ni förstår vad det är:
”Ska du någon gång besöka ett ­museum vigt åt toaletteknik så ska det vara i Japan, världens ledande nation inom denna något ­oglamourösa, men ack så a­vancerade, industri. På marknadsledande Totos showroom finns de senaste vattenklosetterna för rymdåldern, badkar som kan förprogrammeras så att du har ett rykande hett bad när du ramlar hem från krogen framåt små­timmarna, och toaletter som ­analyserar användarens hälso­tillstånd.”
Det här ser jag grymt mycket fram emot, jag tycker ju att det är lika roligt varje gång jag kommer in på en ny sorts toalett. I den här staden finns det väldigt ont om papperskorgar (men det är ändå inte skräpigt på gatorna), men detta kompenserar dom med att det finns toaletter överallt, i parker, affärer, t-banan osv. Alla är gratis, och alla är jättefräscha. Igår var jag på en toalett på en t-banestation som var stripad helt i japanska landslaget nu inför VM…
Jag återkommer imorgon med hur det var, och förhoppningsvis bilder… :)

Idag tog vi frukost på rummet. Vi hade laddat upp med varsin yoghurt och en brödbit. Yoghurtarna var goda, men brödbiten visade sig vara smörad med något sött. Det borde vi väl kanske förstått iofs när Hello Kitty var på framsidan. Men det var en ganska liten logga, så vi missade den. Det var helt okej iaf. Sen tog vi t-banan till Shibuya. Vi var där lagom till de flesta affärer öppnar vid halv elva. Vi vandrade runt en hel del. Gatusystemet är inte riktigt logiskt, och det finns inga enkla sätt att ta sig så man når alla gator, så vissa gator gick vi på en massa gånger… Jag började bland annat dagen med att spendera på ett par solglasögon. Jag hade kikat på dom redan hemma, så nu passade jag på. Dom var faktiskt lite billigare, vilket ju inte hör till det vanliga här. Vi hittade en hel del roliga/sjyssta butiker. Det fanns bland annat två som hette Freak’s Store och Beam. Jag provade en del på Freak’s Store. Men problemet jag trodde skulle finnas, att inte hitta kläder i min storlek, stämde. Problemet var bara åt andra hållet. Eftersom de flesta japaner faktiskt är små, så finns det bara stora storlekar kvar, så allt var för stort… På Beams kikade vi på en del t-shirtar som var lite lokala, men dom kostade lite för mycket, får nog tänka lite mer på det. Vi hittade dock en sjysst ölöppnare. Dom hade nämligen en sjysst prylavdelning som var lite som ett japanskt Designtorget. Dagens lunch intogs på ett ställe i en källare, som enligt bilderna på utsidan skulle ha lite grillat och ris. Det var ett nytt och fräscht ställe, vi tror det var en kedja, och in kom maten på en bricka. En tallrik med grillat kött, en skål med ris, en skål med löksoppa, en skål med något som någon vid sidan om blandade med riset (men vi lät bli) och ett litet fat med något grönt som smakade ganska surt. Det var i alla fall jättegott, och vi kom därifrån mätta och belåtna.

När vi kände oss klara i Shibuya tog vi oss en promenad upp mot Harajuku och Omotesando. När vi var där i tisdags missade vi Uniqlos conceptstore UT, som tydligen ska ha mycket sjyssta t-shirtar. Det hade dom, och vi köpte två var. Deras koncept är att alla modeller hänger framme i en eller två storlekar, och sen finns det en lapp som visar vart i affären just den modellen finns. Sen är alla t-shirtar nedpackade i runda burkar. Så vet man vilken storlek man ska ha är det bara att gå runt och plocka. :) Vi tog också en sväng till på Kiddy Land. Egentligen bara för att låna toaletten, men när vi ändå var där tog vi ett litet varv till på våning 1 och 2. Vi kunde inte heller motstå frestelsen som lockat hela veckan att stoppa en peng i en av alla leksaksautomater som står överallt. Detta var en Super Mario-maskin, och ut kom varsin nyckelring. Min med en flygande Mario, och Fredriks en Luigi på en Yoshi. Kanske onödigt men roligt… Och inte helt otroligt att det blir någon mer innan veckan är slut… :)

Vi tog oss sen upp för hela Omotesando, och Fredrik hade kollat upp att det skulle finnas en New Balance butik där någonstans. Vi letade en stund (eftersom det aldrig finns några namn på gatorna, man får leta efter något kvarter som ser likadant ut som den bild man har) och fann det. Vi gjorde dock inga fynd, utan bestämde oss för att det var dags att leta upp ett middagsställe. Det var inte jättebråttom, så vi gick runt lite till. Till slut hamnade vi på en väldigt liten gata, där restaurangerna låg vägg i vägg. Det var ganska många som varken hade engelsk text eller bilder på utsidan, så där blir vi lite fega. Vi vågade oss dock ända fram till dörren på en, men då kom två killar, som vi frågade vilken typ av mat det serverades där inne, och vid svaret nudlar (det sa dom inte, dom låtsades äta med pinnar och surpla) så kände vi att det inte var det vi ville ha och vände. Vi hittade dock ett ställe som serverade okonomiyaki, och det var ju väldigt gott igår, så vi kände att det kunde vara dags igen. Vi kom in och fick ett bord, med japanska menyer. Men efter någon minut kom vår servitör fram med en engelsk. Huvudrätten verkade dock inte vara okonomiyaki, trots grillarna på borden, utan något som på engelska beskrevs som ”food boiled in ceramic bowls”. Det kändes också lite konstigt, och efter ett funderande fram och tillbaka vinkade vi till oss vår servitör och frågade om han kunde engelska. Det kunde ha, puh, för det var nära att vi beställt in inälvor, det var nämligen det man kokade i keramikskålarna. Vi frågade istället honom vad han tyckte vi skulle äta, varpå han blev lite ställd, men undrade sen om vi tyckte om yakitori (grillspett) varpå vi svarade att det blir jättebra. Han gav sig dock inte där, utan trodde även att vi ville ha en sallad, och det tackade vi ja till, någon vanlig tyckte Fredrik. Jag frågade om dom inte hade edamame (sojabönor i sitt hölje), vilket dom hade, så det beställde vi med. Först kom sojabönorna, som vi glatt smaskade i oss, och sen kom ett fat med vad som såg ut som sushimi (sushi fast utan sushi, dvs. utan ris). Alltså bara rå fisk. Jag blev lite skeptisk, men var säker på att Fredrik skulle smaska i sig det där om jag inte tyckte om det. Jag var i alla fall tvungen att testa, och, det var ju gott. För det var inte rå fisk. Det var kokt makrill som serverades med rättika, form av nudlar typ. Servitören kom förbi och undrade vad vi tyckte, och han verkade pusta ut när vi svarade att det var väldigt gott. Sen kom det in 5 spett på en tallrik. Vi tyckte dock att det var konstigt att dom var friterade, för det trodde vi inte att yakitori skulle vara. Men men, det kom också en skål med sås som vi blev visade att vi skulle doppa spetten i. Dom var goda, men blir ju ganska mycket frityrsmak. Innan vi hann klart med dom kom salladen in. Det var en grönsallad med räkor, avokado, krutonger och en god dressing, toppat med riven parmesan. Vi fortsatte glatt att äta, för gott var det. Och då kom dom riktiga spetten. 2 spett med kyckling, 2 med biff toppade med rättikaröra och 2 till med kycklingbitar varvade med purjolök. Detta var också väldigt gott, och vi tackade servitören för hans hjälp och gick mätta och belåtna därifrån… När vi stannade upp på utsidan för att fotografera restaurangen, såg vi att det på menyn vi kikat på och sett okonomiyakin också fanns en pil, så visade att man skulle gå uppför trappen till vänster. Så det kan bli, vi gick till helt fel restaurang… :)

Nu var klockan åtta, och vi kände att det kunde vara lagom att komma hem i tid och slappa och blogga lite. Vi tog dock en promenad hem, vilket tog nästan en timme. Jag fascinerades under promenaden över hur hemma vi redan känner oss här. Vi valde att gå åt ungefär det håll vi trodde att vi borde bo, och vips så var vi i Yoyogi, bara ett stenkast hemifrån, shoppade lite ny frukost för morgondagen, och gick de sista minuterna hemåt.

Ska försöka få upp lite bilder nu, både från idag och tidigare dagar. Klockan börjar ju dock bli en del, så jag kanske inte hinner så långt, men det lär ni märka. :)

Klockan stod på 07.00 i morse, då var jag helt död, men det var bara att pallra sig ur sängen… Vi startade dagen med hotellfrukost, vi har kommit på att den inte kostar så mycket mer än att äta ute, och då får man ju desto mer mat… Den var helt okej för att vara japansk, och mätta blev vi. Vi hade kollat upp att det fanns ett typ av dagpass för att åka tåget till Kamakura, så man också skulle få åka bussar och tåg i Kamakura gratis. Problemet var bara att vi inte hittade något ticket office, så det kändes som om vi gick runt stationen två varv. Vi hittade till slut en infodisk, och fick veta att även dessa biljetter fanns att köpa i automaterna, man skulle bara trycka på discount först… Inte så lätt att veta… Vi fick också veta att tåget gick från spår 1, och skulle avgå 9.49, vilket hjälpte otroligt mycket, vet inte om vi kommit rätt utan annan hjälp annars, det gick nämligen olika tåg från spår 1 med ungefär 5 minuters mellanrum, och det var långt ifrån alla som gick till Kamakura…
Tåget tog ca en timme, men vi slapp byten. Det var typ ett pendeltåg, så det var ganska mycket folk bitvis.

Väl i Kamakura kollade vi på en karta ungefär vart vi skulle gå för att se det vi ville se, vilket var en väldigt stor buddha-staty och en park med lite tempel och annat smått och gott. Kamakura har ca 200 000 invånare, och var en gång i tiden Japans huvudstad, så det finns ganska mycket fornlämningar kvar. Det var dock inte mycket som visade på att det varit en huvudstad. Fredrik tyckte att det kändes lite som att gå runt på Hawaii, vilket jag inte kan säga så mycket, men jag tror honom. När vi kom ner mot stranden var det bara fik, hamburgerhak och affärer med aloha-känsla. Strax efter stationen gick vi förbi en liten affär med en massa knappar på utsidan. Givetvis var vi tvungna att gå in, och shit, vilket ställe. Det var knappar högt och lågt och vitt och brett, helt otroligt. Och vilken ordning det var… Jag köpte mig två vad jag tror ganska japanska knappar, och sen promenerade vi vidare. Trot eller ej så hittade vi efter en liten stund en väldigt liten butik med några dalahästar. Det visade sig att det inte var det enda svenska där inne, men det måste ses med egna ögon, så ni får tyvärr vänta på bilderna där… Det var en väldigt varm dag, och promenaden till buddha-statyn kändes ganska lång, men det var helt okej. Statyn var stor, och ihålig, och för 20 yen kunde man gå in i den och ”klättra” upp i huvudet, vilket vi givetvis var tvungna att göra… Detta skedde tillsammans med typ 30 skolbarn. Det var nästan bara skolklasser där, det vimlade av dom. Alla barn hade någon sorts huvudbonad i bestämd färg, den vanligaste var gul, vilket gjorde att dom syntes väldigt väl. När vi stod och fotograferad buddha kom två skolbarn fram till Fredrik och sa något ohörbart. När han sa det en gång till förstod vi att det var engelska, men vi kom liksom inte vidare. Då sprang den ena och hämtade fröken. Det visade sig att dom passade på att ha engelskalektion bland turisterna, och dom hade ett manus dom skulle gå efter, så dom körde igång igen. Den här gången kunde vi kika i deras block, och se vad dom sa, vilket underlättade avsevärt, dom är ju inte så bra på r… Dom frågade lite om vart vi kom ifrån, om vi varit i Japan förut och vad vi tyckte om Japan, och avslutade med att fråga om vi ville skriva en hälsning till dom, vilket vi gjorde, i varsitt block. Sen tog Fredrik fram kameran, och då spexade dom loss allihopa, blev en skön bild, ska försöka få upp den här… :)

Efter buddhan gick vi till parken. Det var väldigt fint, med mycket blommor och mängder av statyer, både stora och väldigt små. Där fanns också en utsiktsplats där man såg ut över havet. Vi gick runt mycket och fotograferade mycket, men kände sedan hungern komma krypande, så vi bestämde oss för att leta upp ett lunchställe. Redan 100 meter utanför parken hittade vi en restaurang med bara en liten skylt på utsidan, men det stod okonomiyaki på den, vilket är något vi planerat att äta, så vi passade på. Vi kom upp i en folktom restaurang där man kunde välja att sitta vid vanliga bord eller vid bord på golvet. Vi valde golvet givetvis. :) På varje bord var en infälld stekyta. Okonomiyaki går nämligen ut på att man steker sin egen typ omelett. Vi beställde en med biff, fläsk och räkor. In kommer servitören med två skålar med allt i. Detta skulle vi blanda om ordentligt. Han visade med den ena skålen. I skålen fanns förutom köttet ett ägg, böngroddar, kål och en typ pannkakssmet. Han visade sen hur vi skulle hälla ut det på stekbordet och forma den lite. Sen skulle dom ligga i 5 minuter. Han kom tillbaka lite då och då och kollade till oss, han förstod väl kanske att vi inte hade en aning om hur man gjorde. :) Han vände sen den ena och jag fick vända den andra, och så skulle dom ligga i 3 minuter till. Då kom han tillbaka igen och delade upp dom i fyra delar, och sen tog man en del och la på sin lilla lilla tallrik och penslade på någon typ av sås och hällde på majonäs. Detta var fantastiskt gott, i klass med middagen igår. Vi kommer ju inte kunna gå tillbaka till samma restaurang, men någon mer gång med okonomiyaki blir det garanterat.

Vi tog sen en promenad ner mot stranden, kände på vattnet, gick en liten strandpromenad och drog oss sen tillbaka mot stationen. Bara några meter innan stationen hittade vi en tygaffär, till Fredriks förskräckelse, men tro det eller ej så var jag klar på mindre än 5 minuter och kom därifrån med 5 meter tyg.

Tågresan hem gick smidigt, och vi tog som vanligt en snabbis på hotellet och lämnade av lite prylar för att sen ge oss av ut igen. Planerna för kvällen (klockan hade hunnit bli 18) var att åka till Ikebukuro och hitta ett shoppingpalats vid namn Sunshine City och sen äta lite. Vi hittade Sunshine City, men vi tyckte inte det var nåt speciellt. Men där var precis som överallt annars affärer i varje hus även på utsidan, och vi hittade en riktigt sjysst skoaffär där Fredrik hittade ett par skor. Vi hittade också ett helt okej matställe på vån. 12 i ett annat köpcentrum. Inte det godaste vi ätit, men det var i alla fall japanskt, och vi blev mätta. Sen gick vi mätta och belåtna till Bic Camera, ett teknikvaruhus på 8 våningar, och betade oss neråt. Vi hade hoppats på roliga fynd, men dom uteblev. Jag fick dock köpt mig ett par nya lurar till ipoden, och Fredrik nåt filter till kameran.

Nu är det dags att sova. Planerna för morgondagen är att ta oss till Shibuya. Vad vi förstått är det ett ganska ”ungt” område med mycket sjyssta affärer som kanske inte passar kostymjapanen, och kanske därför oss… :)

Gårdagen avslutade vi med middag på en restaurang med tempura. Det är rätt och slätt friterad mat på svenska. Man beställde en av tre menyer, och sen började maten raddas upp. Först kom en liten skål med någon sojablandning, sen två skålar med något som luktade kattmat. Vi misstänkte att man inte skulle äta detta som det var, så vi lät bli, som tur var. :) Sen började den riktiga maten komma in. Först ett fat var med två jätteräkor (10 cm) och något annat som jag inte kunde urskilja under frityrsmeten, men det smakade fisk. Till detta en stor skål ris. Servitrisen förklarade för oss att vi skulle doppa maten i kattmatsskålarna och i sojaskålen. När vi ätit en stund, och jag började bli mätt, kom det in ett fat till med vanliga räkor i klump och ål. In kom också ett litet shotglas med något grönt. Ålen var okej, men det något gröna smakade inte så gott, så det lät vi bli. Kattmaten tyckte jag inte heller var så god, så jag doppade inte så mycket. Mätta blev vi i alla fall, och vi avslutade sedan kvällen med en liten shoppingtur i varuhuset Lumine där de flesta affärer var öppna till 22 eller 23. Vid halv elva kände vi oss nöjda och begav oss hemåt (en promenad på ca 5 minuter), och kröp i säng.

Då vi kom i säng tidigt räknade vi kallt med att vakna tidigt och komma ut på stan. Men ack så vi bedrog oss. Fem i tio vaknade jag, och då var jag inte pigg, så det tog nog nästan 45 minuter innan vi kom ur sängen. Vid strax före tolv intog vi i alla fall en ”frukost” på Starbucks (inte mycket frukostställen häromkring) för att sedan bege oss till Akihabara, teknikdistriktet. Vi hittade en t-bana som gick rakt igenom stan utan byten, och stod i första vagnen längst fram, vilket i Tokyo innebär att man ser rakt in till föraren och ut på spåren. Tågförarna i Tokyo har tydligen lärt sig att peka på allt dom ska tänka på, växlar och dylikt, så dom inte glömmer bort det. Så det var lite av en upplevelse att stå där och se föraren peka till höger och vänster i tid och otid. Väl framme gick vi mest bara runt och förundrades över hur mycket affärer det var. Vi hade nog ganska höga förväntningar på vad för kul saker vi skulle hitta, men jag tror japanerna har lagt av sig, för det var ändå mest skräp… :( Några fynd gjorde vi ändå, men allt är väldigt dyrt, så man blir lite snål. Många av sakerna är ju ändå prylar som kommer hamna i en låda, inga saker man använder dagligen direkt… Jag fick i alla fall inhandlat två födelsedagspresenter till mamsen (kan tyvärr inte berätta vad ifall hon är här och läser) och ett Ipod-fodral till mig. Vi åt en sen lunch på ett snabbmatsställe som hette Curry Station. Man kikade på bilder på utsidan, gick in till en automat och betalade och valde vad man ville äta. Gick och satte sig, vid en u-formad bardisk som gick runt köket, och lämnade in sin kupong. Några sekunder efter kom maten. Ris, currysås och kyckling blev det. Det var ganska gott, och kostade så lite som 490 yen, ca 45 kr. Billigaste maten hittills. Vi avslutade på ett av de största varuhusen, och gick mest runt och förundrades över hur mycket som finns. Detta varuhus hade allt, och då menar jag allt. Toalettsitsdelen var fascinerande, liksom tvättmaskinsdelen. Dom är ganska tekniska ändå. :)
Helt plötsligt var klockan sju, och vi kände att det var dags att dra sig hemåt, så sagt och gjort. Tillbaka till t-banan, och tog en annan linje den här gången, som tog lite längre tid. Det var typ rusningstrafik, och otroligt roligt att titta på folk. Mobiltelefonen är tokyobons bästa vän. Alla har en ihopfällbar modell och varannan japan har den framme, hela tiden. Det sms:as, kollas på film m.m. Alla, och då menar jag alla, gamla som unga, har något typ av mobilhänge. Ju större desto bättre verkar det som… Iphonen verkar inte vara så stor här, och vi tror att det beror på att man inte kan hänga något i den, det är ingen som vill ha den då… :)

Vi tog bara en snabbis upp på rummet och lämnade av lite saker och gjorde upp nya planer. Planen blev ett besök i Tokyo Metropolitan Government Building och sen middag. Denna statsbyggnad ligger i närheten av hotellet och har en utsiktsplats på 45:e våningen som är gratis. Det var inte jättemycket folk där, vilket var skönt. Men eftersom den var inomhus blev det lite mycket spegling i glasen så man inte såg så mycket, det är ju ganska mörkt vid 20, så ett besök i dagsljus blir det nog också. Men det var ändå en utsikt som hette duga, man såg långt och förstod hur stor staden är.
På väg dit gick vi förbi en restaurang med en liten skylt med japanska tecken på utsidan, och där vi såg att det satt folk och stekte sin egen mat, så vi bestämde oss för att gå tillbaka dit. Det gjorde vi, och det har vi inte ångrat. Det var helt fantastiskt. Vi var lite nervösa när vi gick in, och hoppades på en engelsk meny. Men vi hade inte behövt oroa oss så mycket, det fanns typ ingen meny… Vi fick frågan vad vi ville dricka, och sen kom maten in. Först varsin skål med återigen någon sojablandning och en liten skål med typ grönsallad i vinäger. Sen la dom på ett berg med böngroddar och lök på grillen och därefter kött i småbitar. Hon förklarade snällt för oss att det var lamm. Sen ställdes tallriken med kött framför oss, och vi fick fylla på grillen bäst vi ville. Efter ett tag, när böngroddarna var slut, fyllde dom på med mer såna. Vi kikade på bordsgrannarna hur dom gjorde. Och tydligen skulle man lägga allt man plockade från grillen, i sojablandningen, och sen äta det direkt. Det var helt fantastiskt gott, både kött och böngroddar. Vad vi var lite nervösa för var dock priset, det stod liksom ingenstans vad det kostade. När vi började bli klara, var även våra bordsgrannar det, och dom tog in notan. Jag kikade lite på den, och såg att dom betalade 8000 yen, knappt 700 kr. Vi vet ju dock att det är dyrt i Japan, och det var ju gott, så det var ju bara att gilla läget… Men, när vi skulle betala kostade vårt bara 3100 yen, 270 kr, för 2 personer, sjukt billigt ju… :) Dit kommer vi garanterat gå en gång till innan vi åker hem. Bilder på detta kommer förhoppningsvis någon dag…

Vi tog en liten omväg på vägen hem, och hittade några smågator med arkadhallar, restauranger och småbutiker och massa folk. Vi gled mest runt och spanade läget, det är väldigt roligt att titta på japaner.
Nu är det dags att sova i alla fall. Imorgon blir det nog utflykt till Kamakura, en kuststad söder om Tokyo. Vi vet inte riktigt vad vi ska vänta oss, men det blir nog bra. Det utlovas sol i alla fall, den har vi inte sett så mycket av hittills. Vi har dock inte klagat, det har ändå varit över 20 grader på dagarna, och bara några droppar regn…

Vi vaknade inte riktigt så tidigt som jag kanske trodde. Men kl 6 steg vi upp, gjorde oss klara och begav oss mot fiskmarknaden, Tsukiji. Riktigt lägligt så finns det en t-banestation för just den linjen ca 10 meter från hotellet. :) Fiskmarknaden var en upplevelse. Vi missade själva auktionerandet, men fick njuta av mycket fula fiskar och andra tillbehör och bara njuta av atmosfären. Det var helt galet med trafik som bestod av cyklar, typ moppar och bilar. Det var som vi läst, ingen som tyckte det var konstigt att man var där som turist, men det var heller ingen som gjorde någon notis om en, så man fick se till att inte vara i vägen. :)

När vi kände oss klara letade vi upp ett lagom befolkat sushi-place. De bästa är dom där folk står i långa köer, men vi ville inte vänta så länge (en timme eller två), så vi tog ett där det var blandat med japaner och turister och typ 8 av 10 platser var tagna. Där beställde vi en av menyerna, som bestod av 15 bitar sushi, som serverades efter hand, rakt framför oss på bänken. Inga tallrikar här inte, och inga pinnar heller, det var fingrarna som gällde. Till detta serverades grönt te i en stor mugg. När de första två bitarna var avklarade kom nästa två, osv. Klockan hade nu hunnit bli kvart över nio, min första sushifrukost således… Synd bara att sushi faktiskt inte är min favorit, det är lite för surt för mig. Fisken är inga problem, är snarare riset, och wasabin. Men är man i Japan, så måste man väl. Vi ska ta en lunch eller middag till med sushi, på en kaiten-sushi, ställena där sushin kommer åkande på löpande band… :)

Eftersom klockan var såpass lite när vi var klara så begav vi oss till Yoyogi-parken, där ett av de allra heligaste templen i Tokyo finns, Meiji-jingü. Vi fick dock väldig knapphändig information om templet, eftersom nästan allt bara står på japanska, men det var kul att se iaf. Templet ligger i en ganska stor park, som består mest av hög, tät skog. Inga stora gröna ytor här inte, men väldigt lugnt och skönt, inget stadsbrus letade sig in.

När vi kom ut ur parken hade klockan hunnit bli nästan 11, vilket är när affärerna öppnar, så vi tog oss en kaffe på Starbucks och väntade in shopping. Lägligt nog kom vi rakt ut på Omotesandu (stora shoppinggatan/distriktet) så det fanns gott om affärer att välja på. Fredrik hade spanat in sig på Kiddy Land, där hela våning 3 var tillägnat ett Snoopy-land. Snobben är ju hans favorit, så han var mycket förväntansfull. Många timmar och många affärer senare var dagens enda inköp de från just Kiddy Land. Det blev en t-shirt, en liten plåtburk med snoopygodis och en ”sunshine buddie” i skepnad av Drutten. Tänka er, Drutten och Gena hade en hel hörna med leksaker, trodde inte dom fanns längre…

Nu är vi tillbaka på hotellet, men ska strax ut och leta upp någon restaurang för lite middag. Klockan är tjugo över sju, och det är redan mörkt här, så vi ska se lite av Tokyo by night med. Även om alla skyltar och neonljus lyser även dagtid, så ser man ju inte dom riktigt…

Så var det dags för sängen, igen… Vi överlevde flygresan utan några större problem, mer än att man blir väldigt trött av att sova väldigt lite. Men vi roade oss bäst vi kunde med både tetris, backgammon och film.

När vi landade blev jag glatt överraskad av hur lätt det var för oss att hitta rätt. Vi hade läst att man skulle köpa ett kort för t-banan som bara utländska turister får köpa. Detta skulle också ge oss en biljett till Narita Express (snabbtåget från flygplatsen som ju heter Narita). Sen hittade vi tåget utan problem och påbörjade vår resa mot Tokyo.
Väl på plats bytte vi lite kläder och gav oss ut på byn. Vi promenerade mest runt och insöp atmosfären. Vi vågade oss även in på en av alla miljoner restauranger för en lunch, som var god men inte mer.

Vi tre började vi känna oss ganska mosiga, så vi gick tillbaka till hotellet för att checka in, och sen tog vi oss inte ut mer, vi däckade på sängen bägge två. Nu är vi lite vakna igen, och har varit runt på hotellet en sväng och kollat läget. Men planen är att sova strax, för att vakna pigga och utvilade vid 4-5 tiden imorgon bitti och ta oss till fiskmarknaden, som ju ska vara bäst tidigt på morgonen. Vi får väl se hur det går. :)

Här kommer lite bilder iaf, jag älskar toaletterna. Tänk att kunna spela upp ett spolljud som ska dölja alla andra ljud du gör. :)

Så är vi äntligen på väg… Känns lite overkligt. Tror det beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig. Jag har läst så mycket om Tokyo nu, men inte blir jag klokare. Vi brukar vara ganska klara med innan vi sticker iväg någonstans vad vi ska göra och vad vi ska shoppa. Nu har jag noll koll känner jag. Men det blir nog fantastiskt… Imorgon 9.35 japansk tid landar vi, sen blir det ett äventyr att ta oss till hotellet. Som tur är har Fredrik hittat en bloggare som också bott på vårt hotell som beskrivit vägen, med både text och bild, så även en idiot skulle hitta… :)

Jag ska jobba hårt på att vara japansk turist, med kameran ständigt redo… Jag brukar vara ganska dålig på att fota, men nu jävlar, allt ska förevigas… :)

Nu bordar vi!