År: 2010

Iphone 4 släpptes i Japan denna dag, och tydligen är det den man vill ha, i alla fall om
man ser till kön… Observera att kön är i flera led, och uppehållet för ett övergångsställe…

Idag vaknade vi till nästan klar himmel, så då bestämde vi oss för att ta oss till parken vi tänkte ta igår. Vi började dock med en frukost på det mycket populära donutstället här i närheten. Idag var det ingen kö, och vi beställde varsin med plain glaze och en med choklad och valnötter att dela på och till detta två kaffe. Vi kan förstå lite varför folk köar, dom var verkligen mjuka, färska och goda. Det kändes nästan som om smälte i munnen…. Sen tog vi t-banan till ungefär samma ställe där vi var och åkte monotrain igår för att se den fina parken.

Den var fin, mycket finare än nästan allt annat vi sett i parkväg. Mycket buskar, träd, gångar, vattendrag m.m. Fotade som bara den, men hinner inte lägga upp dom nu. Måste packa lite. Vi gick runt där nån timme, och sen tog vi oss till Harajuku för lunch. Fredrik hade läst om något hamburger-ställe (inte så japanskt, vi vet) som skulle vara väldigt bra. Det var ett sjysst ställe, ganska litet, med helt fantastiska burgare. Det var inget vanligt bröd på dom, utan något som mer liknade en vetebulle, fast utan kardemumma. Det blev aldrig torrt utan bara saftigt rakt igenom, stora var dom också…. Vi hade sen bestämt att vi skulle gå runt på samma smågator där som vi gjort förut, för att se vad vi missat, och för att återse favoriter. Vi började dock med ett nytt besök på Kiddy Land, dock bara för att låna toaletten… :) Vi fick lite shoppat, bl.a klänningen jag provade på Muji igår som inte fanns i rätt storlek. Jag köpte även presenter till mina bröder, vilken snäll storasyster jag är… Vi hittade en riktigt sjyst second hand affär. Vilket utbud. Beyond Retro släng er i väggen säger jag bara… Och priserna var också bra, ca 200 kr för det mesta. Harajuku är helt klart vårt favoritdistrikt av de vi sett. Shibuyas smågator var också bra, men detta är snäppet vassare…

Idag släpptes Iphone 4 i Tokyo, det fick vi uppleva. När vi var på väg till t-banan för att åka hemåt gick vi förbi Soft Bank, ett stort japanskt telcomföretag som även säljer mobiler och tillbehör. Det var lite folk utanför, och vi såg att dom stod i kö, en tre personer bred kö, som alltså gick fram och tillbaka. Fast det fanns inga linor som gjorde fållor. Jag kände att jag var tvungen att ta en bild, men tänkte att det nog var bäst att ställa mig ovanför kön, så vi började gå. Och vi gick, och vi gick, och gick, och insåg att kön inte tog slut. Och när det kom ett övergångsställe så var det uppehåll i kön, och sen fortsatte den… Den var bara tre människor bred dom första 30 meterna, sen blev det bara två. Där var vakter med skyltar, och någon som gick runt med en skrivskiva och skrev upp nåt… Det slutade med att vi gick tillbaka hela vägen till starten. Satte oss ner på ett staket och plockade fram kameran. Ställde den på film, och började filma. Sen reste vi oss och gick långsamt förbi hela kön… Vi gick inte megalångsamt, men på nåt ställe fick vi stanna upp för att det blev för trångt. Men promenaden förbi kön tog enligt filmen 1 minut och 15 sekunder. Det är allt en bra lång kö… :)

Vi åkte hem och gick upp på rummet och lämpade av dagens skörd, och begav oss sen ut i Shinjukus vimmel. Jag ville tillbaka till tygaffären vi var i igår. Det var två hus, där vi bara var i det ena. Jag var lite nyfiken på vad som var i det andra…Det började ganska tråkigt, med lite smink och hudvård. Nåt som dock var förskräckande roligt var att man kunde köpa ta-hål-i-öronen-maskiner för engångsbruk… För 100 spänn… Jag var lite sugen på att köpa en bara för att, men jag lät bli… :) Nästa våning skulle det vara pärlor enligt skylten, men det var mest glitter för typ galakvällar. Sen kom en våning med hår och tillbehör, inte heller så roligt. Nästa våning var mer smink, men mer som i teater och filmsmink. Sen kom det roliga. En våning med band, i alla de sorter, helt sjukt stort. När vi trodde att vi gått igenom våningen, upptäckte vi att det fanns ett hus B med, med ännu mer… Man fick inte fota därinne, men Fredrik var imponerad, och det säger inte lite. Vi kom fram till att alla tygaffärer i Stockholmsområdet tillsammans inte skulle ha samma sortiment… Nästa våning var det pyssel på, allt du kan tänka dig, lika stort… Nästa igen var knappar, och då snackar vi knappar… Jag tyckte ju att butiken i Kamakura var bra, det här var minst 5 gånger mer… Hus B här var med lite stickmaskiner och sånt, så där gick vi inte in. Nästa våning igen var det garn på, mycket garn… :) Översta våningen var böcker och tidningar, men eftersom vi inte är så bra på japanska än så sket vi i den. Jag tog en bild på utsidan som talar om vad som finns i de två husen, kände att det måste ses… :)

Jag var inte så hungrig, så för Fredriks skull kunde jag tänka mig att ta en kaiten till. Idag prövade vi dock två. På den vi var igår tog vi först några, och sen gick vi vidare till en som ligger inte så långt bort och tog några tallrikar till… :) Sen gick vi till ABC-Mart, och Fredrik fyllde på med några mer stämplar på sitt kort då han köpte ett par skor till. Han fick dock ingen rabatt… Nu är vi hemma och försöker packa ner allt vi köpt, vilket inte är lite… :) Vi la upp allt på sängen, lägger in en bild från det med. Resten av bilderna får komma när vi kommit hem…

Nu ska jag packa färdigt. Imorgon kl 8 går bussen till flyget. 18.30 svensk tid landar vi sen, ska faktiskt bli ganska skönt att komma hem igen, även om det var lite vemodigt när vi gick i den sista affären förut… :)

Jag får börja med en rättelse. I gårdagens inlägg skrev jag att Gonpachi varit med i en av Kill Bill-filmerna. Det var istället som så att Gonpachi inspirerat Tarantino (jag antar att han varit där och ätit) att bygga en av scenerna precis som restaurangen. Mer om besöket senare…

Parkbesöket vi bestämt till idag fick läggas på is, se det regnade ganska rejält när vi vaknade att vi kände att promenad i en park inte var så lockande. Istället gick vi över till Tokyu Hands (det är en bro dit, därav ”gå över”). Det var framförallt en våning jag kände att jag inte riktigt hann med igår, så nu fick jag en ny chans. Vi shoppade lite roliga prylar bägge två, och fick uppleva Tokyo i regn. Och vilken upplevelse. Jag tog regnjacka och Fredrik paraply. När vi kom fram till Tokyu Hands reagerade vi på något som stod utanför dörrarna. Efter några sekunder kom en man och vi insåg vad det var… Alla japaner har paraply (hälften även i solsken), 90% har ett helt vanligt långt paraply med käpp i ena änden (alltså inte ihopfällbart). När man kommer fram till en butik så fäller man ihop paraplyet och skakar av det lite och sen trycker man ner det i det här som står utanför dörrarna och sen drar man det mot sig, och vips har man en påse runt paraplyet… Detta tyckte jag var så spännande att vi efter Tokyu Hands var tvungen att gå tillbaka till hotellet och byta min regnjacka mot mitt nyinköpta paraply… Vilken upplevelse det varit hela dagen att klä paraplyet i plast… :D På vissa ställen har dom inte maskinen, utan då står det istället en ställning med plastpåsar på, och så tar man en påse och trär på själv. Självklart står det också en behållare där man kan lägga sin påse när man går ut… Men detta har ju så klart inte bara varit roligt, det har varit väldigt praktiskt. Det är ju ganska blött att gå runt med ett paraply, och nu är det helt plötsligt torrt (såvida man inte vänder det upp och ner), hur bra som helst… När vi kom tillbaka till hotellet för bytet upptäckte vi också en ny grej där. Där stod något som såg ut som en extrasäng, ihopfälld. Men det var en ställning att skaka av paraplyet i. Fredrik har fotat detta ganska bra, så jag hoppas få låna lite bilder av honom sen…

Vi begav oss sen iväg mot tygaffären jag spanade in igår, och vilken tygaffär… 5 våningar, med bara tyger… Till och Fredrik blev imponerad, och inspirerad… Han köpte tyg till en väska, som han ska sy själv (kanske med lite av min hjälp). Jag köpte också liknande tyg till en liknande väska (ett lite tunnare nästan plastigt tyg som man kan sy en typ shoppingväska som man kan ha i handväskan). När vi var klara med det var det dags för lunch. Igår försökte vi äta kaiten sushi till lunch, men vi hittade ingen. Men senare på eftermiddagen gick vi förbi en som såg sjysst ut, så vi bestämde då att vi skulle äta där idag. Sagt och gjort, vi knallade dit (bara 50 meter från tygaffären) och plockade våra favoriter från bandet. Eftersom jag kommit fram till att jag inte gillar wasabi så höll jag mig till lite mer ”fega” bitar. Ägg, tofu med ris och rullar med gurka. Fredrik vågade sig på några mer speciella. Men där fanns riktiga läbbisar som jag inte skulle ta i med tång. T.ex. rullar med ris i botten och genomskinliga små ålar ovanpå, eller rullar med ris i botten och laxrom i. Det sista låter väl inte så farligt tycker ni. Men ”äggen” var ca 7 mm stora. Inga små kulor här inte. Såg riktigt läbbigt ut… Mätta och belåtna gick vi därifrån och hade istället för parken bestämt att vi skulle åka en monorail (t-bana på ett spår ovan jord) som går ut på en konstgjord ö i södra Tokyo). Man kunde sedan ta en båt tillbaka.

Vi köpte ett typ av dagpass, där man skulle kunna åka till vilken station man ville (man betalar annars för antalet stationer man åker) och åka all båtar. Det var en ganska fräck upplevelse, även om det var grått och regnigt på utsidan. Tågen har ingen chaufför, så man kan sitta allra längst fram och spana ut. Där var lite roliga byggnade och en fantastiskt stor motorvägsbro (2 våningar) som tåget också åkte över. Vi bestämde oss för att åka till ändstationen (ca 30 min) för att sen åka tillbaka till ungefär mitten och ta en båt där. När vi kom tillbaka till mitten frågade Fredrik en man när båtarna där gick. Han sa att schemat ändrades hela tiden, så det inte att säga. Det låg dock en outlet där, så vi gick in där och spanade lite i brist på annat, och för att slippa undan regnet. Då såg vi också ett sådant parkeringstorn som jag fotat i onsdags, och nu tror vi att vi vet hur det funkar. När du kör in bilen kör du in den på en ställning. Sen går det ungefär som ett pariserhjul, runt, runt. Så när du är klar så snurrar ställningen lite och så kommer det fram en tom plats. Sen fylls det upp, och när du ska hämta din bil så snurras rätt plats fram och du kan backa ut… Fantastisk uppfinning när man har ont om plats… :)
Vi gick sen ner till båten, stod där i ca 10 minuter, men när vi inte såg skymten av någon båt så gav vi upp. Det blåste och var lite småruggigt (även om det måste varit över 20 grader) så vi gav upp. Kanske inte är så mysigt att åka båt i regn ändå… Så vi gick upp och tog tåget tillbaka också. Nu hade klockan hunnit bli fem, och åtta hade vi bokat bordet till. Så vi bestämde oss för att ta oss mot Roppongi, där restaurangen ligger, och ta en fika och sen kika runt lite där.

Det var väl inte den roligaste stadsdelen. Var mest lite fancy butiker. Men vi tog en ganska lång fika, så tiden gick rätt fort tills det var dags att ta oss till Gonpachi. När vi kom fram fick vi hjälp med att plasta in våra paraplyer (även Fredrik som har ett ihopfällbart) och sen blev vi visade till vår plats. Det var ett jättestort ställe, med Tokyos alla västerlänningar samlade… Turist, javisst… :) När man kommer fram till sitt bord ropar servitören/servitrisen ut ett högt hej, varpå all personal (inklusive kockarna) svarar, då ropar han/hon ut något mer, och hela personalen skriker tillbaka. Det här gjordes varje gång det kom nya gäster… :) Menyn var lite tapasliknande, och vi började med varsin förrätt, som vi delade på. Edamame igen, och Extremely spicy chicken wings. Och ja, dom var extremt spicy. Shit vad det brände på tunga och läppar efteråt. Tur det bara var två var… Sen beställde vi 3 huvudrätter var (men vi smakade hej friskt av varandra). Kycklingspett med purjo, ank-spett med wasabi, cocktailtomat lindat i bacon, sparris lindat i bacon och grillad majskolv med soja. Allt var jättegott (jag smakade dock inte anka med wasabi), och jag beställde sen in ytterligare en tallrik med sparris och bacon, och Fredrik beställde in Shitakisvamp med fyllning. Vi tog givetvis efterätt också. Kuzumochi och Kinako-glass med råsockersås samt varm chokladkaka med sesamglass. Vad kuzumochi är har vi ingen aning om, och det smakade inte så mycket heller. Men glassen och såsen var god. Chokladkakan var jättegod, och sesamglassen (som var svart, jag misstänker svarta sesamfrön) var udda men väldigt god… När vi gick hem sen hade det äntligen slutat regna, så det var inte så kallt och ruggigt att sig hem som jag varit rädd för…

Imorgon är sista dagen, vi vet inte riktigt vad vi ska göra än. Om solen skiner (eller om det i alla fall inte regnar) så gör vi nog ett nytt försök med parken. Annars har vi pratat om att åka tillbaka till Omotesando och Harajuku och göra att nytt besök på alla smågator runt omkring Omotesando. Där känner vi att vi hittat flest roliga butiker.

Nu spelar dock Japan sin första VM-match, och givetvis tittar vi. Dom leder med 1-0 än så länge, mot Kamerun. Sen blir det nog sängen efter det…